# ID: svediakorp-gov448341
# author: Protasiewicz (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Rätten till fri rörlighet, dvs. rätten att välja var man vill vistas både yrkesmässigt och privat, är en av många viktiga grundläggande friheter och rättigheter som unionens medborgare åtnjuter sedan unionen inrättades.
Denna rättighet, denna frihet, finns inskriven i fördragen.
Den ingår även i stadgan om de grundläggande rättigheterna och har sina egna mycket praktiska dimensioner.
Jag tänker på slopandet av de inre gränskontrollerna och avskaffandet av alla administrativa hinder mot att bosätta sig och ta ett arbete var som helst inom hela unionens territorium.
Från och med den 1 maj får medborgarna i de nya medlemsstaterna resa i hela unionen utan pass.
De har snabbt utnyttjat denna rättighet och njutit av att göra det från den allra första dagen.
Detta har givit dem en känsla av att verkligen tillhöra gemenskapen, även om de fortfarande måste visa ID-kort vid gränserna.
Medborgarna i unionens nya medlemsstater förstår att det är motiverat att delvis begränsa deras rätt till fri rörlighet till dess att deras regeringar är beredda att fullständigt integreras i Schengens informationssystem.
Detsamma kan inte sägas om de restriktioner som flera regeringar infört när det gäller tillträde till arbetsmarknaden.
Det finns inga rationella motiv till dessa beslut.
De bygger helt och hållet på överdriven rädsla eller kall politisk beräkning inför nästa val till de nationella parlamenten.
Det finns inget empiriskt belägg för att en stor våg av medborgare från de nya länderna kommer att översvämma Europeiska unionens gamla medlemsstater i jakt på arbete.
Undersökningar som utförts av oberoende forskningscentrum, och som lagts fram av kommissionär Margot Wallström, visar på det motsatta.
Under de kommande fem åren bör ekonomisk invandring från unionens nya länder till de gamla inte överstiga 1 procent av befolkningen i de tio nya medlemsstaterna.
Erfarenheterna från tidigare utvidgningar tyder på att utvidgningen ledde till en minskning av antalet ekonomiska invandrare, snarare än en ökning.
Detta är vad som kommer att hända denna gång.
Medborgarna i de nya medlemsstaterna vill hitta arbete i sina egna länder, och de tror att medlemskapet i unionen kan hjälpa dem att göra det.
Jag tar därför detta tillfälle i akt för att vädja om att restriktionerna när det gäller tillträde till arbetsmarknaden skall avskaffas så snart som möjligt.
Detta skulle säkerligen inte innebära någon katastrof för de gamla länderna.
Dessutom skulle de nya medlemsstaterna i unionen se det som ett påtagligt tecken på att även de fullständigt kan åtnjuta de rättigheter och friheter som är tillgängliga för medborgarna i hela Europeiska unionen.
