# ID: svediakorp-gov448322
# author: Vitorino, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,094
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att framföra mitt tack för denna sista möjlighet att tala inför parlamentet om utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i ett utvidgat EU.
De senaste fem åren har kommissionen och parlamentet tillsammans följt den väg som parlamentet banat väg för: en mandatperiod som med all säkerhet kommer att karaktäriseras av de konstruktiva bidrag och det konstruktiva samarbete parlamentet stått för under många gånger mycket svåra omständigheter och med mycket korta tidsfrister.
I de senaste Eurobarometerundersökningar som gjorts för kommissionen har det funnits ett allmänt önskemål från medborgarna att se mer av EU.
Dessa förväntningar blir ännu tydligare mot bakgrund av att vi har en utvidgad unionen med 455 miljoner invånare.
EU: s nya medborgare vill liksom medborgarna i övriga EU leva fritt i en trygg och säker värld.
Säkerhet handlar inte bara om att bekämpa brottslighet; det är också ett sätt att garantera friheten.
Dessa två begrepp är oupplösligt sammanlänkade, och kommissionen har alltid försökt skapa jämvikt mellan frihet och säkerhet.
Den tredje aspekten på området är förstås rättvisa som bidrar till att skydda friheten och garantera säkerheten på ett område där rörlighet och förbindelser mellan människor och företag över nationsgränserna blir allt vanligare.
I dag är många EU-medborgare fortfarande rädda för utvidgningens eventuella inverkan på säkerheten.
Det är viktigt att vi bemöter denna rädsla rationellt.
Utvidgningsprocessen har inneburit att de nya medlemsstaterna fått bättre förutsättningar att bidra till att utveckla stabilitet och säkerhet inom hela EU, inte bara på grund av att de har tillgång till gemenskapens samlade regelverk, utan också på grund av de förbättringar av polis- och rättsväsende som kommissionen har stött de senaste fem åren.
Förhandlingarna med de anslutande länderna avslutades först när det genom ömsesidiga avtal fastställdes att de nya medlemsstaterna hade uppnått en tillfredsställande efterlevnad av befintliga rättsliga ramar och hade tillräckliga förutsättningar att genomföra och följa dessa ramar.
Det framgår att alla dessa länder måste göra ytterligare framsteg.
Kommissionen kommer att axla sin vanliga roll som fördragens väktare och fortsätta ge avsevärda ekonomiska stöd som en uppföljning till projekten inom Phare, som fortsätter fram till 2006, och därefter i form av en Schengenmekanism och övergångsåtgärder.
Det är inte desto mindre viktigt att klargöra att samtliga medlemsstater har möjlighet att på jämbördiga villkor ta del av EU: s finansiering genom program som omfattas av rättsliga och inrikes frågor.
Ytterligare en aspekt som lyfts fram av medierna rör rädslan för massflyttning av nya medborgare inom hela EU.
Jag har tidigare kunnat förklara för er att sådana farhågor är obefogade.
Kommissionen har gjort en undersökning som visar att de närmaste fem åren kommer runt en procent av den totala arbetande befolkningen i de nya medlemsstaterna att utöva sin rätt till fri rörlighet, vilket uppgår till 220 000 personer per år i ett EU med över 450 miljoner invånare.
Utifrån min personliga erfarenhet skulle jag vilja nämna att det fanns liknande farhågor inför Spaniens och Portugals inträde i EU, vilka visade sig helt grundlösa.
Anslutningsfördraget ger de nuvarande 15 medlemsstaterna möjlighet att införa övergångsåtgärder.
Dessa åtgärder är tillräckliga, och jag förlitar mig på att de verkligen bara blir tillfälliga.
Utvidgningen är en stor utmaning på vissa politikområden, såsom strängare kontroller av de yttre gränserna.
Vi hoppas att gränsförvaltningsbyrån kan vara i drift senast den 1 januari 2005 för att stödja de tio nya medlemsstaternas insatser för att förbättra gränskontrollerna.
Såsom parlamentet känner till kommer de inre gränskontrollerna att undanröjas först efter en process med en särskild utvärdering och uppföljande beslut av rådet.
Denna tvåstegsprocess kan bara anses vara fullföljd när Schengens informationssystem, den så kallade andra generationens SIS, har inrättats.
Tidsplanen för utvecklingen av SIS II är därför en prioritering för kommissionen och kommer att kräva aktiv medverkan av samtliga medlemsstater.
Inom det rättsliga samarbetet blir det ömsesidiga förtroendet allt mer avgörande i ett utvidgat EU för att garantera att principen om ömsesidigt erkännande av domar gäller över hela linjen.
Vi måste följaktligen förbättra vissa åtgärder i processrätten, till exempel de som ingår i rambeslutet om garantier för förfaranden i brottmål som kommissionen nyligen lagt fram för rådet.
Vi måste också förbättra det ömsesidiga förtroendet mellan samtliga EU: s medlemsstater genom att öka kunskapen om varandras lagstiftningssystem och rättsväsende.
Kommissionen inrättar för närvarande på parlamentets begäran ett utbytesprogram för domare från alla medlemsstater, i både civilrättsliga och straffrättsliga frågor.
Vad gäller politiken på det rättsliga området och inrikesområdet står vi inför en rad utmaningar.
En är visumpolitiken, närmare bestämt principen om ömsesidighet på området, en fråga som kommissionen ägnat stor uppmärksamhet.
I ett utvidgat EU är det avgörande för att området för rättsliga och inrikes frågor skall kunna fungera att det konstitutionella fördraget träder i kraft och att pelarstrukturen börjar brytas upp och medbeslutandeförfarandet får större användningsområde, vilket garanterar fullt demokratiskt ansvarstagande för beslut som fattas på området.
Den rättsliga kontrollen måste förbättras genom att EG-domstolens befogenheter utvidgas och kommissionen får de befogenheter som behövs i överträdelseförfaranden.
Dessa utmaningar behandlas i utkastet till konstitutionellt fördrag, liksom förslaget att omröstning med kvalificerad majoritet skall införas inom den gemensamma politiken för invandring, asyl och yttre gränser, och att åtgärderna stärks vad gäller integrationen av medborgare i tredje land som lagligt vistas inom Europeiska unionen.
Solidaritetsprincipen, som redan tillämpas i dag, kommer att fastställas tydligare i konstitutionen när det gäller gränskontroller, asyl och invandring.
Herr talman, mina damer och herrar, jag skulle till sist vilja erinra om att den 1 maj inte enbart är den dag tio nya medlemsstater anslöts till unionen, utan också den tidsfrist som fastställdes i Amsterdamfördraget för att fullfölja den första etappen av det gradvisa upprättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Kommissionen kommer inom kort att lägga fram ett meddelande där den bedömer de framsteg som gjorts de senaste fem åren och där de första riktlinjerna för framtida prioriteringar anges.
Dessa prioriteringar kommer att baseras på de gemensamma värderingarna frihet, säkerhet och rättvisa i ett utvidgat EU och måste bygga på de framsteg som vi alla hoppas kommer att vara förankrade i det kommande konstitutionella fördraget, som måste godkännas och därefter träda i kraft utan dröjsmål.
