# ID: svediakorp-gov448302
# author: Berès (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Och nu, herr talman, för det sociala Europa!
Det är min övertygelse att vi måste uppfylla unionsmedborgarnas förväntningar om vi vill att denna utvidgning skall bli en verklig anledning till firande under de kommande åren.
Vad medborgarna ber oss om är ett socialt Europa, en ekonomisk och social modell som fortsätter att bilda grundstommen i vårt EU, liksom arbete åt alla.
För det ändamålet finns det tre huvudsakliga vägledande principer.
Den första är: var kommer vi i framtiden att skapa mervärde i Europeiska unionen?
EU kommer att behöva fundera över detta och hur morgondagens arbeten kommer att se ut.
Det kommer att handla om lokala arbeten.
Det kommer att handla om arbeten som inte existerar i dag, som skapar livskvalitet och som knyts till personliga tjänster.
Vi kommer också att behöva ta kontroll över våra finans- och investeringskällor.
I de medlemsstater som fram till helt nyligen kallades det ” gamla Europa ”, och som nu ingår i det nya EU med 25 medlemmar, råder nu stor fruktan för omlokaliseringar.
Som vi nu vet har de tio länder som just anslutit sig till oss en liknande rädsla för en kompetensflykt till väst och ännu mer för att företag tar sin tillflykt västerut eller till Indien eller Kina.
Frågan om omlokaliseringar är därför en fråga vi måste diskutera gemensamt, i takt med att vi får kontroll över våra forskningsinsatser och fördömer de länder som försöker begränsa dem.
Vi har också infört effektiva industripolitiska strategier.
Under 1990-talet gjorde vi detta för bilindustrin, och därför har Europeiska unionen fortfarande sex biltillverkare – i en tid när alla trodde att industrin var utdömd på grund av den japanska expansionen.
Vi måste återvinna vår kapacitet för styrka genom enighet, eller styrka i unionen.
Den andra viktiga vägledande principen är rättigheter.
Det blir ingen sammanhållning i EU eller en förstärkt social och ekonomisk modell om handelsvaror förflyttas fritt utan rättigheter för alla.
Detta har vi slagit fast i stadgan.
Antingen skall företagen ta sitt sociala ansvar eller också skall det finnas ett system för social trygghet i arbetslivet.
Slutligen kommer vi att behöva en verklig solidarisk uppslutning kring en budget som inte kan reduceras inom ramen för det magra anslaget på 1 procent av BNP – vilket somliga skulle vilja få oss att göra.
Solidaritet i budgetfrågor är dock inte möjlig utan solidaritet på skatteområdet.
