# ID: svediakorp-gov448289
# author: Laar (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ET
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar, européer!
För lite mer än 20 år sedan gjorde Europaparlamentet ett uttalande där man fördömde Sovjets ockupation av de baltiska staterna och krävde frihet för oss.
I dag är vi till sist alla tillsammans i denna kammare som fria nationer och fria europeiska medborgare för att gemensamt besluta om framtiden för vår kontinent.
Jag är djupt gripen över att jag under denna historiska sammanträdesperiod i Europaparlamentet, den första sammanträdesperioden efter utvidgningen, får tillfälle att tala till er på mitt modersmål.
Den framtvingade delningen är därför över; Europa är återigen ett.
Förmodligen är det detta historiska perspektiv som gör det möjligt för nya medlemsstater att se Europeiska unionen inte bara som en gemensam marknad, utan som något mer: ett gemensamt hem som grundar sig på gemensamma värderingar och uppfattningar.
I dag finns det inte längre ett gammalt Europa och ett nytt Europa.
Det finns bara ett Europa – vårt gemensamma hem.
Det är av den anledningen som vi här i dag inte skall ställa oss frågan ” Vad kan EU göra för oss? ” utan ” Vad kan vi göra för EU? ”
Det är till och med ännu viktigare i ljuset av det faktum att EU: s ekonomiska och sociala situation inte kan betraktas som ljus.
Vi måste inse fakta.
EU: s utveckling har stagnerat betydligt under de senaste tio åren.
Även om målsättningarna i Lissabonstrategin på alla sätt är riktiga måste vi medge att gapet i konkurrensförmåga mellan EU och Förenta staterna har ökat snarare än minskat efter att Lissabonstrategin antogs.
Med tanke på detta har somliga spydigt anspelat på sovjetledaren Nikita Chrustjovs löfte att gå om USA inom tio år, vilket slutade med att hans land hamnade ännu mer på efterkälken.
Jag vill inte att samma öde skall drabba Lissabonstrategin.
För att avvärja detta måste den nya kommissionen, tillsammans med parlamentet, agera beslutsamt och utöva press på de regeringar i medlemsstaterna som har reagerat kyligt på reformerna samt se till att de genomför dem.
Jag hoppas verkligen att EU: s utvidgning också kommer att ge ökad kraft åt denna process.
Ja, bruttonationalprodukten i de nya medlemsstaterna är lägre än i de gamla.
Icke desto mindre, och i motsats till föregående talare, anser jag inte att vi har gått med i Europeiska unionen för att kunna leva bekvämt under nästa århundrade med hjälp av det stöd som kommer från de mer välbärgade medlemsstaterna.
En sådan attityd skulle vara omoralisk och förödande både för EU och oss själva.
Estland kan inte se bara på de ekonomiska vinsterna i EU.
Vårt mål måste vara klart: att så snart som möjligt – och när det gäller mitt hemland, Estland, tror jag att det kommer att röra sig om åtminstone 15 år – uppnå en levnadsstandard som gör att vi inte längre behöver hjälp från rikare europeiska länder.
För att uppnå detta mål måste vi bibehålla vår höga tillväxttakt och liberala ekonomi och inte ta till metoden med skatteharmonisering, vilket skulle vara ödesdigert för EU.
Jag hoppas också att de anklagelser som riktats mot de nya medlemsstaterna inte kommer att upprepas, eftersom det bara är genom att växa snabbt och genom att utveckla skattekonkurrens inom EU som vi kan göra hela unionen mera konkurrenskraftig.
