# ID: svediakorp-gov448283
# author: Ainardi (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Vi gläder oss alla åt att kunna välkomna folken i de tio nya medlemsstaterna i Europeiska unionen.
Utvecklingen för med sig förhoppningar om fred, samarbete och värdefullt utbyte mellan folken.
Icke desto mindre får vi inte föra oss själva bakom ljuset när det gäller de problem som vi står inför.
I de länder som just har gått samman med oss är den genomsnittliga bruttonationalprodukten per person bara 45 procent av genomsnittet i EU med femton medlemsstater.
För att komma ifråga fick dessa länder lov att drastiskt omstrukturera sin ekonomi.
Det krävdes av dem att de genomförde den liberala modellen, införde marknadsmekanismer med konkurrens som den enda modellen, vilket inverkade negativt på en socialpolitik som var grundad på solidaritet och ekonomiskt samarbete.
Kommissionen var inte vid något tillfälle villig att ta hänsyn till de allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenserna av detta brådstörtade agerande.
Det EU som dessa länder har gått med i har tyvärr drabbats av kriser.
Lissabonstrategin, som utfärdades 2000 i syfte att garantera full sysselsättning och en mycket stark konkurrensförmåga, har misslyckats med att uppnå detta.
För första gången på tio år har kommissionen medgett att sysselsättningen minskar och att kommissionen, liksom rådet, är oroad för hur allvarlig förskjutningen i riktning mot avindustrialisering är.
Man har antagit det ena direktivet efter det andra, konkurrensutsatt posttjänster, energi samt luft- och järnvägstransporter, medan man samtidigt vägrat att göra någon som helst seriös granskning av hur detta skulle kunna påverka sysselsättningen, miljön och priserna.
Vid rådets möte i Barcelona beslutade stats- och regeringscheferna enhälligt att höja pensionsåldern, men det finns ändå en oacceptabel motsägelse mellan att man å ena sidan basunerar ut att sysselsättningen skall prioriteras, man inför mer flexibla arbetsmetoder och skär ned lönekostnaderna, medan man å andra sidan tillåter att gigantiska industrisammanslagningar och omstruktureringar äger rum.
Insnärjda i idéerna från Maastrichtfördraget och stabilitetspakten vägrar rådet och kommissionen att ta konsekvenserna.
Allt detta sammantaget blir en tung börda för folken.
Vi befinner oss långt från målen i Romfördraget och dess erkända avsikt att arbeta för bättre levnads- och arbetsförhållanden för arbetskraften och göra så att de på jämlikt sätt kan dra nytta av framstegen.
Kampen för sysselsättning och mot social uteslutning, för ökad köpkraft och bättre arbetsförhållanden samt för att bibehålla och utöka rättigheterna för företagens arbetare måste bli EU: s första praktiska prioritering, även om man inte får glömma bort försvaret och förbättringen av tjänster för allmänheten.
Detta kommer att kräva en djupgående förändring av EU: s ekonomiska och monetära politik, som uteslutande styrs av finansmarknadernas behov samt konkurrensbestämmelser som kväver varje industriell strategi.
Europeiska centralbankens mål måste omvandlas till att även inbegripa arbetsskapande investeringar och industriprojekt.
Att ge det europeiska projektet en ny inriktning innebär att man överger dogmatismen och godtar behovet av att överväga och diskutera andra möjligheter.
Ingen sysselsättningsstrategi kan krönas med framgång om inte arbetarna verkligen får makten att ingripa mot planerade uppsägningar och stoppa de företagssammanslagningar som är på gång.
Alla avtal om samgåenden mellan företag måste inbegripa sociala klausuler.
Det måste finnas påföljder om man misslyckas med att hålla sig till direktiv om samråd med arbetarna.
Fru talman!
Det är en källa till hopp att EU uppmanar till att man skall dela och gemensamt använda sig av det som är bäst hos varje folk.
Arbetarnas och medborgarnas deltagande kommer att vara oundgängligt när vi bygger morgondagens EU.
Det är det EU som vi skall bygga.
Det som min grupp har gjort under de senaste fem åren har inneburit ett krävande arbete, och många av frågorna är fortfarande inte färdigbehandlade.
