# ID: svediakorp-gov448282
# author: Jensen (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 595
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, kommissionär Dimas!
Hur skall vi få utvidgningen att bli en ekonomisk och social framgång?
Det skall vi göra genom att utrusta det nya EU för internationell konkurrens på det vis som ni talade om, herr Dimas.
Vi skall göra det genom att frigöra initiativ och energi, genom att fortsätta arbetet med att skapa en inre marknad som omfattar fri konkurrens, genom att garantera en inre marknad för finansiella tjänster så att företagen får lämpligt och billigt kapital att arbeta med, samt genom att med hjälp av fri konkurrens garantera att konsumenterna och skattebetalarna förses med en mängd produkter och tjänster av hög kvalitet och till rimliga priser.
Den läxa vi måste lära oss av de bittra erfarenheterna från kommunismens tvingande ekonomi är naturligtvis att ekonomisk och politisk frihet hör ihop.
Vi här i det nya EU får därför inte vara rädda för ekonomisk frihet.
Vi får inte vara rädda för privat företagande och fri konkurrens.
Dessa koncept är inte något hot, utan nyckeln till ekonomiskt välstånd.
Mina erfarenheter visar att man i våra nya medlemsstater har känt sig ganska förolämpade över oviljan att ge arbetsstyrkan från de nya länderna fri rörlighet redan från början.
I själva verket har till och med de länder som, liksom mitt eget, redan från första dagen öppnar gränserna för arbetare från de nya medlemsstaterna infört kontroll av arbetsmarknaden och begränsningar när det gäller tillgång till sociala förmåner.
Mina baltiska och polska vänner undrar vad vi har för uppfattning om dem.
Jag måste dessutom medge att glädjen över Berlinmurens fall och EU: s utvidgning alltför snabbt har övergått i ängslan inför de förändringar som kan följa i deras spår.
Alltför snabbt har vi glömt bort att många människor från de nya medlemsstaterna faktiskt lämnade bakom sig rika och trygga liv i väst för att åka tillbaka till ekonomisk osäkerhet och utveckla sina länder.
Alltför ofta glömmer vi bort våra erfarenheter från de tidigare utvidgningarna, som omfattade fattigare länder, vilka naturligtvis gav bra resultat.
Dessutom fäster vi för liten vikt vid de många fördelar som vi kan få av att dela arbetsbördan mellan oss.
Snabb ekonomisk tillväxt och dynamiken i de nya medlemsstaterna kommer att bli en frisk fläkt för ekonomierna i de gamla medlemsstaterna.
Vi måste hjälpa till att skapa denna tillväxt, delvis genom bidrag från regionalfonderna för att utveckla ländernas inre strukturer.
EU-stöd om upp till fyra procent av bruttonationalprodukten per år är en stor summa för de nya medlemsstaterna, men ett blygsamt belopp för de hittillsvarande medlemsländerna.
Det finns ett visst försvar för frågetecknet för om det över huvud taget blir möjligt för oss att använda oss av de stora överföringarna i den takt som vi skulle vilja.
De frågor som vi skall arbeta med är enklare administration och ökade möjligheter för att pengarna skall användas till det de är avsedda för.
Vi måste vara ambitiösa och sätta större hopp till utbildning och forskning, så att vi utvecklar det nya EU i enlighet med de riktlinjer och målsättningar som fastslagits i Lissabonmålen.
Som kommissionären påpekade måste vi också lägga ned mycket arbete på att utveckla den sociala dialogen.
Det kommer att bli en svår uppgift, men jag tror att om vi till exempel stöder det arbete som görs av de decentraliserade enheterna i Bilbao, Thessaloniki och Dublin så har vi stora möjligheter att föra denna process framåt.
