# ID: svediakorp-gov448281
# author: Goebbels (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 561
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Det finns inte någon enskild europeisk social modell.
Det sociala trygghetssystemet i våra tjugofem stater utformades vid olika skeden i historien, och är ett resultat av mycket olika sociala ansträngningar som gjorts av fackföreningsfolk och politiker.
Men det finns en sorts europeiskt socialt undantag: det allmänna medvetandet bland våra folk om att ekonomin måste tjäna till samhällets och miljöns bästa.
Marknaden, även om den är oundgänglig, ägnar sig bara åt tillgång och efterfrågan vid ett givet tillfälle.
Den kan inte förutspå framtiden eller förbereda strategiska val för en balanserad utveckling.
Det är fortfarande politikens förnämsta uppgift.
Det var på vår kontinent som socialpolitiken och välfärdsstaten uppfanns.
Socialpolitiken formade våra respektive livsstilar, och den kommer att bestämma vår framtid.
Denna vår europeiska union måste ha en social dimension, annars kommer den att gå under.
Medborgarna i våra tjugofem länder kommer att identifiera sig med Europa endast i den mån som EU på ett praktiskt sätt lyckas visa sin förmåga att förbättra levnadsvillkoren för alla medborgare.
Kommande utvidgningar blir bara möjliga om EU gör varje enskild människa mer välmående.
För närvarande är allmänheten tveksam inför framtiden.
Låt mig citera det som Jacques Delors hade att säga i frågan: ” När tiderna är hårda (...) minskar förtroendet för det europeiska projektet påtagligt. ”
EU: s ambitioner får inte begränsas enbart av den stora marknaden eller av den fria handeln.
Liberalernas locksånger lovar oss mer frihet och mer materiell bekvämlighet med hjälp av avreglering eller liberalisering, där alla grepp är tillåtna.
Ja, ibland är det nödvändigt att bryta företagens bojor, att bryta upp monopol och garantera inkomster, men avregleringens slutprodukt – om den inte leder till bättre regler – är djungelns lag.
En ny frihet måste gå hand i hand med jämlika möjligheter, och avrundas med en aldrig sviktande solidaritet med de svagaste individerna i våra samhällen.
Europeisk och ekonomisk politik får inte begränsas till försiktig penningpolitik och kontroll av budgetunderskott.
Låt mig med eftertryck upprepa att vi socialdemokrater betraktar stabiliteten som allmän egendom, som måste försvaras till gagn för de fattigaste i samhället.
Men utan tillväxt leder stabiliteten till en social öken.
EU måste backa upp sina ambitioner med budgetresurser, och prioritera kommande utgifter.
Investeringar i humankapital, forskning och infrastruktur kommer att skapa villkor för att kunna uppfylla allmänhetens förväntningar när det gäller rätten till arbete, hälsa och bostäder, till att ha det bra ställt och att njuta av en anständig pension.
Låt mig påminna er om Jacques Delors ’ lovordade tredelade ansats: Konkurrens som stimulerar, samarbete som stärker och solidaritet som enar!
var det nyckelord som till sist bröt ned järnridån och gjorde det möjligt att ena Europa politiskt.
Solidariteten bör fortfarande vara den styrande principen för detta EU: solidaritet här hemma för att främja ett socialt EU, men också solidaritet med dem som finns utanför våra gränser.
EU måste gå i täten och kämpa för en sann globalisering, som innefattar sociala, miljörelaterade och ekonomiska frågor, på så vis att den inte lämnar de miljarder människor åt sitt öde som lever på två tredjedelar av planeten.
