# ID: svediakorp-gov448279
# author: Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,371
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
Också jag vill uttrycka min glädje över att utvidgningen nu har blivit verklighet.
Det gläder mig att jag vid detta unika historiska ögonblick i Europeiska unionen får tillfälle att med er, företrädarna för 450 miljoner människor och en union med marknader, ekonomier, folk och samhällen, diskutera de två saker som utgör grunden för Europeiska unionen: den ekonomiska och den sociala modellen.
Den europeiska ekonomiska modellen handlar om att ena marknader och ekonomier och samordna den ekonomiska politiken.
Den europeiska sociala modellen är utformad för att ge en hög nivå åt den sociala tryggheten, utbildningen och den sociala dialogen, baserat på en sund ekonomi.
Dessa två modeller är två sidor av samma mynt.
De utgör de två kännetecken som skiljer Europeiska unionen från andra områden i världen.
Dessutom har de bidragit inte bara till att skapa flera årtionden av ökat välstånd för alla medborgare, utan också till att befästa fred och vänskap mellan Europas folk.
I fråga om den europeiska ekonomiska modellen föreskrivs det i fördraget att en ekonomisk politik skall tillämpas som grundar sig på en samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik.
Om ekonomier som till största delen är enhetliga och ömsesidigt beroende av varandra, som har en gemensam marknad och en gemensam valuta, skall kunna dra nytta av dessa faktorer krävs det en effektiv samordning av den ekonomiska politiken.
Därför har Europeiska unionen sammanställt en detaljerad ram för den ekonomiska politiken.
Inom denna ram används uttrycket ” samordning av den ekonomiska politiken ” som ett allmänt begrepp, vilket täcker ett helt spektrum av växelverkan mellan faktorer som ligger till grund för politiken, både på nationell nivå och EU-nivå.
De metoder som används inbegriper utbyte av information, diskussion av bästa lösningar, dialoger om hur politiken skall läggas upp, formulering av gemensamt överenskomna bestämmelser och politiska mål samt genomförande av åtgärder som man gemensamt beslutat.
Det unika i EMU: s samordningsram ligger i det faktum att den oberoende, överstatliga Europeiska centralbanken har åtagit sig att utöva en politik baserad på den gemensamma valutan, medan ansvaret för den ekonomiska och finansiella politiken samt strukturpolitiken fortfarande är decentraliserad och ligger hos nationella myndigheter, men lyder under gemensamma bestämmelser.
Europeiska centralbanken beslutar om den monetära politiken på grundval av den utveckling som konstateras i euroområdet som helhet, och banken har därför möjlighet att på bästa möjliga vis hantera alla allvarligare kriser som kan påverka euroområdet.
Däremot har alla nationella regeringar möjlighet att tillämpa sin egen ekonomiska politik, som är avpassad för de särskilda problem och kriser som varje individuellt land ställs inför, naturligtvis inom gränserna för de gemensamma bestämmelserna.
Många av de komponenter som utgör den ekonomiska samordningsramen hänger nära samman med den allmänna Lissabonstrategin, en strategi för strukturreformer med ekonomiska, sociala och miljörelaterade dimensioner.
Ramen för den ekonomiska politiken ger varje lands nationella politik en anmärkningsvärd grad av autonomi på viktiga områden och återspeglar tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, som grundar sig på en stark ekonomisk och politisk logik.
Inom vissa specifika sektorer, exempelvis den inre marknaden, konkurrenspolitiken och de ekonomiska underskotten, krävs det gemensamma bestämmelser, och det krävs tillförlitliga åtgärder för att se till att bestämmelserna iakttas.
Inom andra områden, exempelvis när det gäller hur regeringarnas utgifter skall fördelas samt storleken på dem, strukturpolitiken och socialbidragen, finns det inga starka argument för att kräva att ansvaret för den politiken skall överföras till överstatlig nivå.
Decentraliseringen av förfarandena för att dra upp riktlinjerna för politiken ger de nationella myndigheterna nödvändigt manöverutrymme, och tillåter dem både att tillämpa politik som är i enlighet med nationella ekonomiska strukturer och preferenser, och att anpassa sig till den ekonomiska utveckling som noteras i varje enskilt land.
Det ger dem också möjlighet att trygga de gynnsamma resultaten av konkurrenspolitiken.
Den makroekonomiska samordningen inom euroområdet är i allmänhet grundad på dialog och överenskommelser.
Den syftar till att bibehålla en sund och stabil makroekonomisk ram och optimera den valda politiken på kort sikt för att den skall kunna inriktas på den fluktuerande utvecklingen.
Det huvudsakliga målet är att se till att den ekonomiska tillväxten uppnår sin verkliga potential.
Resultaten av strukturpolitiken i partnerländerna och de gemensamma fördelar som EMU ger kanske inte märks lika lätt som följderna av den makroekonomiska politiken.
Ändå är det klart att det är mycket viktigt att det finns effektiva och flexibla marknader för att man skall kunna öka tillväxtpotentialen och garantera att EMU fungerar smidigt.
För att undvika snedvridningar och se till att den inre marknaden fungerar smidigt underkastas den strukturpolitik som direkt påverkar konkurrensen och den inre marknadens funktion en strängare samordning.
Vad är nu den europeiska sociala modellen?
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona beskrivs den som en modell som grundar sig på bra ekonomisk prestationsförmåga, hög social trygghetsnivå samt utbildning och social dialog.
Den europeiska sociala modellen stöder alltså en parallell utveckling av ekonomiskt och socialt välstånd, och den grundar sig på den ekonomiska effektivitetens och de sociala framstegens ömsesidiga beroende av varandra.
Trots skillnaderna mellan våra enskilda nationella system existerar faktiskt denna särskilda europeiska sociala modell, som stärks av den europeiska socialpolitiken i syfte att konsolidera EU: s ekonomiska makt.
Den europeiska sociala modellen, i de skilda former som den har i unionen, har spelat en mycket viktig roll och bidragit till en konstant ökning av produktiviteten och en oavbruten höjning av den sociala nivån i hela unionen, medan man samtidigt sett till att fördelarna nått så många som möjligt.
För att förbättra modellens effektivitet måste den emellertid uppdateras.
Arbetsmarknadens parter spelar en mycket viktig roll i det sammanhanget.
Reformen underlättas också av samarbete på EU-nivå, vilket sker i dag i sådana frågor som exempelvis sysselsättning, social integration och reform av pensionssystemen.
Den socialpolitiska agendan spelar en mycket viktig roll när det gäller att uppdatera EU: s sociala modell.
Referenspunkt för modellen är det strategiska Lissabonmålet, enligt vilket EU skall bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen, som klarar av en hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre jobb och större social sammanhållning.
Detta återspeglar tydligt uppfattningen att Lissabonmålet var ett enda strategiskt mål, och inte tre mål vid sidan av varandra.
Det är alltså helt klart att säkerställandet av fler och bättre jobb och främjandet av social sammanhållning är beståndsdelar som kan ge stöd åt konkurrenskraften och förbättra den ekonomiska prestationsförmågan.
Att konkurrensförmågan togs upp vid Världsekonomiskt forum, där europeiska länder som Finland, Sverige och Danmark har en klart ledande ställning, betonar tydligt den stora betydelsen av detta samspel.
Om den socialpolitiska agendan skall lyckas beror på flera faktorer, vilket är klart fördelaktigt, eftersom detta ökar antalet enheter som är med och genomför agendan, och på så sätt stärker åtagandet att uppdatera den europeiska sociala modellen.
Arbetsmarknadens parter spelar en mycket viktig roll i sammanhanget.
Socialpolitiken är därför inte det enda resultatet av en bra ekonomi.
Samtidigt är den en faktor som på ett viktigt sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten.
Att aktualisera den sociala modellen innebär att man utvecklar och anpassar den, så att hänsyn tas till de snabba förändringar som äger rum i den sociala ekonomin.
Slutligen vill jag påpeka att ekonomiskt välstånd är avhängigt av effektiv konkurrens inom affärslivet, och sociala framsteg är avhängiga av solidaritet mellan medborgarna.
Båda dessa faktorer har bidragit till EU: s framgångar.
Konkurrens utan solidaritet skulle orsaka en djungelns lag.
Solidaritet utan konkurrens skulle leda till stagnation.
Därför grundar sig EU-modellen på marknadsekonomin, där arbetarnas rättigheter och den sociala dialogen erkänns.
Tillsammans med välutvecklade sociala system gör modellen det därför möjligt att genomföra de nödvändiga strukturförändringarna i näringslivet inom våra samhällen på ett sådant sätt att konflikter undviks och den sociala stabiliteten garanteras.
