# ID: svediakorp-gov448274
# author: de Marco (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
I en intervju i 1992 sade den dåvarande ordföranden för Europeiska kommissionen, Jacques Delors, att vi inte fick glömma bort att vi 2000 skulle vara fler än 12, och kanske några fler än 20.
Det finns ett land som glöms bort, men som är en mycket viktig symbol: Malta.
Vi får inte förskjuta Europa för mycket norrut, medan vi glömmer bort den södra delen.
Om vi gör det riskerar vi att förlora vår mottaglighet för Medelhavsområdet, som är vår värld.
Och vi bör överväga farorna för oss alla i framtiden.
Jacques Delors uttalande för 12 år sedan är fortfarande relevant i dag, eftersom de risker som Medelhavsområdet möter också är våra.
Det är om denna Medelhavsvärld, i synnerhet dess södra och östra utkanter, som jag talar om i denna församling i dag.
Enligt min åsikt är det ett vedertaget faktum att den största orsaken till stridigheterna i Mellanöstern är att man hittills inte har funnit någon lösning på Israel – Palestinafrågan.
För arabvärlden är inte Palestina bara ännu en fråga som berör några araber.
Det är en fråga som berör ett arabiskt folk.
Genom århundradena har vi bevittnat, och ibland orsakat, Israels folks lidande.
Att bortse från denna realitet skulle vara ett stort politiskt misstag från vår sida, men det skulle vara lika tragiskt om vi glömde bort det palestinska folkets svåra belägenhet, som lever som flyktingar i sitt eget land och spärras in bakom murar på sitt eget territorium.
Europeiska unionen har ett delat ansvar att ändra de ekonomiska förhållandena i regionen, från en konfliktekonomi till en fredsekonomi.
Det är på detta område som Europeiska unionens starka politiska och diplomatiska närvaro i Mellanöstern kan ge positiva resultat för vår grannskapspolitik.
Genom att främja fred, välstånd och stabilitet i regionen kommer Europeiska unionen att bidra till såväl regionens väl som till sin egen säkerhet.
När det gäller Nordafrika går utvecklingen framåt.
Libyen, som nu är på frammarsch, kan bli en mycket positiv faktor för centrala Medelhavsområdet.
Förbindelserna mellan EU och Maghreb går också framåt, långsamt men säkert.
Agadiravtalet kan bli en grundläggande länk som för oss närmare vårt gemensamma mål: ett frihandelsområde mellan EU och Medelhavsområdet till 2010.
Vi står emellertid inför ett viktigt val när det gäller Medelhavsområdet, och det är nödvändigt att fatta vissa beslut.
En del tror att civilisationerna kommer att drabba samman i Medelhavsområdet i framtiden.
Detta kan sannerligen leda till självuppfyllande profetior.
Valet, om det kan kallas ett val, står mellan en politik som leder till konflikt mellan civilisationer, och en politik som främjar dialog mellan civilisationer.
Vi har inte råd att ha en djup splittring mellan nord och syd i Medelhavsområdet.
Detta skulle vara geografiskt onaturligt, ekonomiskt skadligt och politiskt ödesdigert.
Om vi skall kunna nå fred i Medelhavsområdet måste vi börja tänka på ett sätt som främjar Medelhavsområdet.
För att övervinna de nuvarande orsakerna till splittringarna i detta område måste vi bygga på det vi har gemensamt: gemensamma intressen, gemensamma bekymmer, ett gemensamt arv.
Det är det nya Medelhavsområdet, och EU kan bidra till att avlägsna dessa faror för vår gemensamma framtid.
