# ID: svediakorp-gov448251
# author: Lagendijk (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag vill kort återvända till en punkt som kraftfullt och med stor charm togs upp av min grupps ordförande, Monica Frassoni, och som handlade om att turkcyprioterna måste få möjlighet att delta i valet till Europaparlamentet.
Under förutsättning att rådet lyssnar skulle jag vilja få höra rådets synpunkter när jag går ett ytterligare steg vidare och frågar om ni, i det fall turkcyprioterna inte får möjlighet att rösta, inte anser att man bör överväga att lämna två av cyprioternas sex platser lediga, som är särskilt avsedda att försvara turkcyprioternas intressen?
För det andra ställs frågorna ” var slutar vi ”? och ” var tar EU slut ”? ofta i diskussionen om den nuvarande utvidgningen.
Detta är en punkt för kommissionär Poul Nielson.
Hittills har Europeiska kommissionen intagit en mycket pragmatisk inställning i denna fråga.
Förutom Rumänien, Bulgarien och Turkiet har Balkan i princip fått ett ja utan någon tidsram.
Ukraina och Vitryssland har inte fått något svar, varken ja eller nej.
Enligt tidningarna förklarade dock kommissionens ordförande Romano Prodi i Dublin förra veckoslutet att boken är stängd för Ukraina och Vitryssland.
De kan aldrig bli medlemmar i Europeiska unionen.
Är detta en ändring i kommissionens ståndpunkt?
Fastställde kommissionen Europeiska unionens slutliga gränser på sin lediga tid nu i helgen, eller är detta ett missförstånd?
Den tredje punkten rör en gammal diskussion, nämligen om det är möjligt att både utvidga och fördjupa.
Med andra ord, hur påverkar utvidgningen möjligheterna att utforma en gemensam utrikespolitik?
En del, däribland några av oss, anser att detta är mindre sannolikt efter utvidgningen, eftersom det nu finns 25 medlemsstater, vilket minskar möjligheterna till att enas.
Andra är nöjda, eftersom de vill ha allt utom en utrikespolitik.
Jag anser – och jag är beredd att försvara denna åsikt här – att den läxa vi lärde oss i Irak är att vi aldrig vill att Europa skall vara så splittrat igen.
Jag anser att utsikterna till att anta en europeisk utrikespolitik har ökat, och, tvärtemot den allmänna meningen, tror jag inte att de nya medlemsstaterna kommer att bli trojanska hästar.
Enligt min åsikt är det möjligt att både utvidga och fördjupa, vilket innebär att en gemensam utrikespolitik är en möjlighet, även efter utvidgningen.
