# ID: svediakorp-gov448250
# author: Laguiller (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Att de tio nya medlemsstaterna hör hemma i unionen är så uppenbart att deras anslutning till Europeiska unionen borde ha varit en formalitet, vilket även anslutningen av alla dessa länder, som utgör en stor del av Europa och som inte är medlemsstater för närvarande, bör vara.
Ett motstånd på förhand till Turkiets anslutning på religiösa grunder betraktar jag som orättvist, medan det finns andra i kammaren som agerar som talesmän för den traditionella katolicismen genom att motsätta sig kvinnornas rättigheter.
Min glädje över avslappningen av EU: s inre gränser skulle inte känna några gränser om det inte var för den motverkande förstärkningen av de yttre gränserna, som delar folk i hälften.
Europeiska unionen måste upprätthålla respekten för alla minoriteters rättigheter.
Jag skulle glädja mig åt utvidgningen av Europeiska unionen om den inte präglades av ett tänkande som inte styrs av folkets intressen, utan av en önskan att garantera fri rörlighet för kapital och varor.
De nya medlemsstaterna har införlivats som undersåtar snarare än likvärdiga länder.
Deras ekonomier går redan i stora västeuropeiska industri- och finanskonglomerats ledband.
När de har införlivats i EU ses de som andra klassens medlemmar, och debatten om en framtida europeisk konstitution kretsar i hög grad kring tanken att ge denna ordning en konstitutionell ställning.
Vad som är särskilt chockerande i dag är de begränsningar som införs för de tio nya medlemsstaternas medborgare – deras rätt att resa, bosätta sig och arbeta var som helst inom Europeiska unionen.
Den aspekt av det europeiska projektet som jag anser vara mest hoppingivande är att den samlar cirka 200 miljoner europeiska arbetstagare i en enda organisation, både de som har arbete och de som för närvarande är arbetslösa.
Med tiden hoppas jag att dessa arbetstagare, framför allt till följd av social kamp, kommer att bli medvetna om att de grundläggande intressena är desamma, på vilken sida av gränsen man än befinner sig.
De kommer då att kunna åstadkomma det sociala Europa som vi bara talar om i dag; storföretagens Europa är alltför verkligt.
