# ID: svediakorp-gov448242
# author: Modrow (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
EU: s utvidgning med anslutningen av tio nya medlemsstater är otvivelaktigt en händelse av historisk betydelse.
Det är svårt att förutsäga hur historien slutligen kommer att betygsätta den första dagen i maj 2004.
Om man skall tro på politikerna har anslutningen av de tidigare socialistiska republikerna från östra Europa inte utvidgat EU, utan kompletterat det.
Hur stor vår förståeliga och rättmätiga glädje över fallna gränser än är får vi inte förbise det faktum att många medborgare från såväl de gamla som de nya medlemsstaterna har en skeptisk syn på framtiden.
De som bor i Prag eller Budapest, där arbetslösheten endast är mellan 3 och 4 procent, kommer att hysa en annan uppfattning än någon från Ostrava i norra Moldavien, där cirka 30 procent är arbetslösa.
Jag har upplevt firande som snabbt övergått i nykter verklighet och besvikelse, och dessa efterverkningar är ännu i dag märkbara i Tyskland.
Under förhandlingarnas gång talades det mycket om genomförandet av Köpenhamnskriterierna, men det fördes ingen debatt om de förändringar som medför allvarliga sociala skillnader, med fattigdom för det stora flertalet och omåttlig rikedom för några få.
Jag vill absolut inte lägga sordin på detta högtidliga ögonblick, men jag vet att det inte finns något värre än självbedrägeri i långa loppet och att inget gör mer politisk skada än oviljan att acceptera historien med alla dess motsägelser, all bitterhet och alla svårigheter.
Eftersom detta är mitt sista inlägg i kammaren har jag en begäran att komma med.
Det får inte finnas något rum i den europeiska demokratin för främlingsfientlighet, antisemitism eller kommunisthat, av vilket slag det än månde vara.
Europa är mer än EU, och Europeiska unionen kommer att få nya grannar.
Vad nutiden kräver av oss är att vi skall vara goda grannar.
För en vecka sedan besökte jag Riga och kunde själv se hur mycket som krävs om förtroendet för våra grannar skall öka.
Om vi vill ha en bra framtid att se fram mot i fred krävs det att vi skapar fredliga samhällen, att vi för samman människor, och att vi lever tillsammans i en solidarisk anda.
