# ID: svediakorp-gov448238
# author: Berg (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ET
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
I dag är det min stora glädje och ära att dela mina tankar med er i samband med Europeiska unionens utvidgning.
Trots de senaste dagarnas festliga stämning rör mina tankar snarare problem än ovationer.
För det första, och eftersom jag kommer från ett land som alldeles nyss har anslutit sig, anser jag inte att jag har någon moralisk rätt att säga var Europeiska unionens framtida gränser bör dras, eller när ytterligare utvidgningar bör sluta.
Samtidigt skulle det vara lika moraliskt orätt att ge illusoriska löften till våra grannar om deras möjliga anslutning i ett läge där ingen av parterna är redo för detta.
Erfarenheterna från förbindelserna med Turkiet under de senaste 40 åren skulle vara en dålig modell att använda för utvecklingen av förbindelserna med Ukraina i dag.
För det andra har min bakgrund i akademiska kretsar gett mig en klar uppfattning om vad som är genomförbart och vad som inte är det.
En djupgående inställning till integration är en nödvändig förutsättning för att utvidga Europeiska unionen.
Det konstitutionella fördraget gör det möjligt för de tio nya medlemsstaterna att delta i kollektiva processer, utan att äventyra unionens grundläggande principer och beslutsfattande.
Om medlemsstaterna inte lyckas ratificera det konstitutionella fördraget kanske vi bör acceptera att vi måste göra ett uppehåll med framtida utvidgningar.
För det tredje anser jag att alla utvidgningsfaser måste bygga på vissa objektiva kriterier.
När en utvidgningsfas har genomförts skall medlemsstaterna emellertid behandlas likvärdigt.
De begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare som några medlemsstater har infört är lika oberättigade som att införa strängare bestämmelser för den inre marknaden för nya medlemsstater.
Om Europeiska unionen accepterar uppdelningen av Cypern, varför skulle den då gå med på att ta upp frågor som berör de ryska minoriteterna i Estland och Lettland?
Detta är helt enkelt inte logiskt.
För det fjärde välkomnar jag Europeiska unionens grannskapspolitik, som utgör en garanti för stabilitet och demokratisering bortom dess gränser.
Jag anser att upprättandet av ESFP-uppdraget i Bosnien och Hercegovina och av fredsbevarande operationer på andra håll i världen är tecken på att Europeiska unionens utrikespolitiska agenda utvidgas och att medlemsstaterna försöker tala med en enda röst på världsarenan.
Samtidigt förstår jag inte varför länder som Sudan, Demokratiska republiken Kongo och Haiti har nått en högre placering på listan över prioriteringar än våra nära grannar Moldavien och Georgien.
Ändå var det meningen att denna grannskapspolitik skulle förbereda Europeiska unionen för ytterligare utvidgningar.
Som ni kan se, mina damer och herrar, finns det många problem att lösa.
Jag hoppas uppriktigt att den utvidgade Europeiska unionen inte kommer visa sig vara en besvikelse för någon.
