# ID: svediakorp-gov448237
# author: Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Debatten om det utvidgade EU och dess grannskapspolitik är oupplösligt förenad med den existentiella frågan om Europeiska unionens gränser.
Den utvidgning som vi har firat under de senaste dagarna är positiv, men den kommer att kräva ansträngningar, särskilt under de första åren, och inte minst på det ekonomiska området.
Det är följaktligen viktigt att vi nu gör en paus innan vi börjar fundera på framtida utvidgningar.
Rumänien och Bulgarien har 2007 som sitt måldatum för anslutning.
Så bör det förbli, och vi bör inte besluta oss för en utvidgning om det visar sig att dessa länder inte är redo för anslutning vid den tidpunkten.
Detsamma gäller Kroatien.
I fråga om Turkiet bör det klargöras att Turkiet inte är ett europeiskt land och att det, även om det vore det, inte uppfyller Köpenhamnskriterierna.
Turkiet har dock en viktig funktion att fylla i EU: s grannskapspolitik.
Detta är det enda realistiska alternativet, och innebär att vi troligen måste investera mer i grannskapspolitiken än vad som var planerat från början.
Efter folkomröstningen på Cypern kan jag bara beklaga att kommissionen och rådet har beslutat till fördel för ett -erkännande av den turkiska militära ockupationen av ön.
För övrigt skulle det vara intressant att få veta vilken rättslig grund detta -erkännande bygger på.
De grunder som var ämnade för Nordcypern i händelse av att folkomröstningen skulle leda till öns återförenande kommer att användas ändå, trots att väljarna har beslutat annorlunda.
Detta är ett nytt exempel på det demokratiska underskottet i Europeiska unionen, trots alla utfästelser om att föra EU närmare medborgarna.
