# ID: svediakorp-gov448231
# author: Elles (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag instämmer i ert tack till det irländska ordförandeskapet för allt det har gjort hittills, i synnerhet för att det har sett till att denna oerhört historiska tilldragelse att välkomna länderna från centrala och östra Europa blev en framgång, något som, vilket andra talare har sagt, kommer att skrivas in i historiekrönikorna.
Jag vill bidra med några tankar i detta skede.
Denna morgon har talare yttrat sig om det förgångna, om Jean Monnet och Altiero Spinelli.
Jag vill dela med mig av några tankar om hur man kanske kan se på framtiden.
Jag är inte säker på att kommissionens uppfattning om att utvidgningen bör vara den enda medelpunkten för vår energi är den rätta.
Det är sant att vi i Europaparlamentet nu har en fantastisk mångfald av traditioner och kulturer, men detta är inte vad Europa kommer att handla om under de närmaste fem eller tio åren.
Under de senaste 20 åren har utvidgningen gått hand i hand med fördjupandet av unionen.
Vi står nu vid en punkt där vi ser att gränserna för unionens befogenheter och geografiska expansion har nåtts.
Jag har tre kommentarer om detta.
För det första: när en ny kommission utses behöver vi visioner och strategier för hur vi skall hantera unionens interna problem.
Här i parlamentet väcks frågan om hur vi skall hantera det stora antalet politiska partier, 25 nationaliteter och 20 olika språk.
Men vi måste också, och det kanske är viktigare för våra väljare, bestämma oss för hur vi skall göra för att kunna behålla vår konkurrenskraft i den globala ekonomin och hur vi skall garantera våra medborgares interna säkerhet.
Dessa frågor kommer att diskuteras senare denna eftermiddag.
När det gäller oss själva ställs vi i dag emellertid inför frågan om hur vi kan garantera att Europeiska unionen kommer att vara en aktör på världsarenan, hur vi skall hantera aidsfrågan i Afrika, hur vi skall bidra till fredsbevarande, och hur vi skall garantera unionens närvaro i världen.
För några veckor sedan antog vi Elmar Broks resolution om hur vi vill att samarbetet med våra transatlantiska vänner, USA, skall se ut, nu när vi går från en värdegemenskap till en agerande gemenskap, så att vi tillsammans kan se hur ett globalt system kommer att fungera.
Under de närmaste åren är det nödvändigt att vi överväger frågan om hur Europeiska unionen verkligen skall kunna påverka världen i stort, som en partner till USA, snarare än en rival.
När det gäller frågan hur vi skall hantera utvidgningen talar en majoritet av min grupp följaktligen för en konsolidering av unionen snarare än att fortsätta utvidgningen bara för att länder anser att de uppfyller kriterierna.
Den grundläggande bestämmelsen i Köpenhamnskriterierna föreskriver att vi skall ta hänsyn till Europeiska unionens möjligheter att välkomna länder som de förtjänar, och som vi har välkomnat de tio nya länderna i centrala och östra Europa i dag.
Jag anser att vi bör se på bestämmelserna om privilegierade partnerskap under de närmaste månaderna inom ramen för det konstitutionella fördraget.
Alla måste inte gå med i unionen för att uppfylla de utrikespolitiska kraven på lämpligt sätt.
Unionen måste vara säker på att den kan samordna alla finansiella, politiska och ekonomiska resurser – som rådsordföranden nämnde i fråga om den turkiska delen av Cypern, som inte är redo att ansluta sig till Europeiska unionen ännu.
Vi måste finna en rättslig grund, ett sätt att kontrollera våra medel, och ta itu med en hel rad olika saker för att kunna skapa en stabil, blomstrande och säker omgivning för Europeiska unionens medborgare att leva i.
Slutligen är det viktigt att vi i Europeiska unionen, med tanke på framtiden, utvidgningen och våra grannar, ser mer strategiskt på våra egna intressen.
Vad vill vi göra, vart vill vi gå och vad vill vi säga våra medborgare för att se till att vi kan leva i fred inom våra gränser och bidra till världsfreden utanför dem?
För majoriteten av min grupp innebär detta att vi måste tänka på konsolidering under den kommande tiden, snarare än på utvidgningen.
Vi kan utvidga med tiden, men vi får på inga villkor utvidga så snabbt att vi undergräver Europeiska unionen, som vi har byggt så stark under de senaste 40 åren.
