# ID: svediakorp-gov448201
# author: Hannan (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 271
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Missförhållanden förekommer inte bara i Bryssel; alla politiska strukturer har sina brister.
Människan är fallen, och somliga ger ibland efter för frestelsen.
Vad som är speciellt med Bryssel är sättet att hantera anklagelser om ämbetsbrott.
EU-myndigheternas vanliga svar när de ställs inför bevis på korruption är inte att ta itu med de frågor som väckts utan att ifrågasätta motiven bakom kritiken.
Sålunda har vi åsett den skamliga behandlingen av Paul van Buitenen och Martha Andreasen liksom det märkvärdiga gripandet av Hans-Martin Tillack.
I Bryssels uppochnedvända värld är det inte de som ägnar sig åt bedrägeri som trakasseras och mobbas utan de som avslöjar det.
Denna oförmåga att hantera ens den snävaste och mest berättigade kritik kan ses i reaktionen på det förslag till misstroendeförklaring som vi just har röstat om.
I stället för att godta en mild tillrättavisning lade EU-etablissemanget in överväxeln och började lirka med och hota de olika undertecknarna i ett försök att hindra förslaget från att se dagens ljus.
Eventuella kvardröjande tvivel om huruvida förslaget var berättigat har säkerligen undanröjts av försöken att kväva det.
Jag hoppas att människor utanför kammaren kommer att dra sina slutsatser av det som just har hänt.
Om det är så här EU sköter sig självt, gör vi då klokt i att vilja ge det kontroll över väldiga nya delar av våra nationella angelägenheter?
Om det är så här Brysselmaskineriet utöver sina nuvarande befogenheter, hur kan vi då ens fundera på att ge det nya?
Men herre Gud, är vi galna?
