# ID: svediakorp-gov448186
# author: Cornillet (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande!
Ni har ett tudelat historiskt ansvar: för det första att ge unionen en konstitution, en text som gör att den kan fungera.
Om ni tillåter vill jag betona den inneboende paradoxen i att komma överens om en text efter valet, även om den kommer att ha varit den stora debattfrågan.
Om regeringarna hade velat hävda sin auktoritet, för att uttrycka sig milt, kunde de inte ha lyckats bättre.
I avvaktan på toppmötet den 17 – 18 juni är allt vi har, som läget är nu, en virtuell konstitution.
Vi hoppas att den inte kommer att visa sig vara en minimalistisk konstitution, men det skall vi bedöma i sinom tid.
Ert andra historiska ansvar är viktigare: att sätta i gång ratificeringsprocessen.
Om vi inte vill att denna konstitution skall vara dödfödd måste den antas.
Herr talman!
Därför vill jag informera er om ett förslag som härrör ur diskussionerna i, som jag har haft äran att vara ordförande för sedan maj 2003.
Regeringarna måste komma fram till en överenskommelse, både om en gemensam text och om när den skall ratificeras, eller med andra ord vilket datum – eller snarare vilken period, med tanke på att valet till Europaparlamentet äger rum mellan den 10 och 13 juni – som konstitutionen skall översändas för ratificering i de tjugofem länderna, efter en gemensam gränsöverskridande debatt.
Kommissionär António Vitorinos formulering om detta gjorde starkt intryck på mig: vi får inte bara ställa tjugofem nationella debatter bredvid varandra.
Därför föreslår jag att ni fastställer datumet till den 5 – 8 maj 2005.
Då ersätter vi 60-årsdagen av andra världskrigets slut, som påverkade oss alla, med årsdagen av någonting som vi antar tillsammans.
Den dagen, som vi tillsammans kan fira som konstitutionens dag och som sedermera kan bli en allmän helgdag i EU: s tjugofem länder, skall varje land ratificera sitt konstitutionella fördrag i enlighet med sina egna traditioner och rättsväsende, genom en folkomröstning eller genom parlamentariska kanaler.
I Frankrike skulle jag förstås förespråka en folkomröstning.
Att svara på samma fråga tillsammans samma dag och anta samma grundläggande text kommer verkligen att göra Europas folk suveränt i gemensamma angelägenheter.
