# ID: svediakorp-gov448180
# author: Gil-Robles Gil-Delgado (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 707
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Detta är det sista anförandet under min femtonåriga tjänstgöring i den här kammaren, som – vilket jag vill framhålla – är de europeiska medborgarnas legitima företrädare och för vilken jag har haft äran att vara talman.
Jag skulle inte vara värdig att bära Jean Monnet- eller Schuman-medaljen om jag bara begränsade mig till att glädja mig över att se de 25 flaggorna och ta emot våra kolleger från de nya medlemsstaterna, eller om jag inskränkte mig till att säga att jag är nöjd med den valda inriktningen.
Vi måste tala om Europas framtid, och det är det som den här debatten handlar om.
Herr talman!
Jag tror att Europas framtid kommer att föra med sig fem utmaningar att klara av: att fullfölja utvidgningen, att skapa mer effektiva och demokratiska EU-institutioner, att på ett verkningsfullt sätt bekämpa terrorism i och utanför Europa, att ge unionen de ekonomiska resurser som den behöver för att genomföra den ekonomiska politiken och slutligen att göra unionen till en faktor att räkna med för fred och utveckling på global nivå.
Jag sade ” fullfölja utvidgningen ” eftersom vi har haft det ofantliga nöjet att få in de tio nya staterna och deras företrädare i parlamentet, men det får inte få oss att glömma att vi måste fullfölja våra åtaganden gentemot Bulgarien och Rumänien och att vi har en moralisk skyldighet att fullborda det fredsskapande arbete som vi har bedrivit i övriga delar av Balkan och införliva dessa stater med vår europeiska familj.
Så länge vi inte har gjort det kommer vi inte att på ett realistiskt sätt kunna säga att järnridån är helt nedriven och att vi har lyckats få in alla i den europeiska familjen.
Att klara av den andra utmaningen att ge unionen effektiva institutioner innebär att anta och ratificera konstitutionen.
Jag uttryckte mina synpunkter på konstitutionen i det betänkande som kammaren antog och som jag utarbetade tillsammans med professor Dimitris Tsatsos.
I dag vill jag bara lägga till en sak, riktad särskilt till dem som låter sig styras av intern munhuggning: det är mycket viktigt att vi får ett enkelt och begripligt beslutsfattande med majoriteter, men herr rådsordförande – och jag säger det särskilt till er – det är avgörande att detta majoritetssystem är sådant att balanserade beslut kan fattas i unionen, utan att ge utrymme för ledare eller grupper som vill leda andra grupper av stater.
Detta är en svår uppgift som det irländska ordförandeskapet otvivelaktigt måste fullgöra och på vilken den ratificering som inte har uppnåtts i förväg till stor del hänger.
Jag talade också om tillräckliga ekonomiska resurser.
Det är en princip som Jean Monnet betonade, utan vilken vi får ett Europa som visserligen är större, men mycket tommare, ett Europa som inte kommer att kunna förverkliga den gemenskapspolitik som har funnits hittills.
Detta är någonting som konstitutionen inte löser, och, herr talman, jag fruktar verkligen att det kommer att leda till en kris i vårt Europa under de kommande åren, en kris som jag är säker på kommer att kunna lösas.
Den kommer att lösas genom att vi helt enkelt håller fast vid en grundprincip, solidaritetsprincipen.
Solidaritet, inte fruktlös rivalitet eller löjliga strävanden efter herravälde: det är det budskap jag ville ge er innan jag avgår.
Herr talman!
Jag skall sluta med att tacka alla de personer som har funnits här i kammaren under mina tre mandatperioder: parlamentsledamöter, tjänstemän och kolleger från grupperna och andra ledamöter, företrädare för rådet och kommissionen och alla de myndigheter som jag har haft tillfälle att arbeta tillsammans med.
Jag har lärt mig mycket av er alla och vill uppmana er att fortsätta att kämpa för ett alltmer demokratiskt och rättvist solidaritetens Europa, som kan lösa de kriser som uppstår.
Herr talman!
Framtiden tillhör inte dem som förlorar sig i tvivel och risker.
Framtiden tillhör dem som kan se att det kommer en ny morgondag trots dagens ovisshet.
