# ID: svediakorp-gov448166
# author: Maes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi kommer att ta ned flaggorna i avvaktan på att de erkänns av Europeiska unionen.
Det är ett faktum att sex medlemsstater är mindre än de regioner vilkas flaggor visas upp i dag.
Vad vi vill säga är att vi välkomnar de nya medlemsstaterna, men samtidigt vill vi uppmana rådet och kommissionen att erkänna att den språkliga och kulturella verkligheten, mångfalden av folk i Europa, inte bara får reduceras till en fråga om stater.
Vi vet, och inser bara alltför väl, att vi är en enda stor familj, men i vår nya konstitution måste vi dela på suveräniteten på övernationell nivå så att vi, med Europa, kan spela en roll som är värdig dessa 450 miljoner medborgare.
Samtidigt måste vi uppmana våra medlemsstater att tillstå att det finns skillnader inom somliga medlemsstater som inte erkänns i tillräcklig grad.
Detta görs i princip redan i den nya konstitutionen.
Principerna slås fast, men resten är våra medlemsstaters ansvar.
Vi vill att våra medlemsstater skall inse att de måste erkänna den folkliga mångfald som finns inom dem, så att dessa konstitutionella regioner inte måste bli stater – vilket de har missat möjligheterna till under historiens lopp.
Även om vi som kollektiv vill dela suveräniteten på övernationell nivå vill vi också att subsidiaritetsprincipen skall tillämpas genomgående och att språk och kulturer skall skyddas.
Katalanska är till exempel ett språk som talas av 10 miljoner invånare.
Vi har svårt att acceptera att ett sådant språk bara kan erkännas på EU-nivå om Spanien så önskar.
Räcker det inte att det är vad tio miljoner medborgare strävar efter?
Tack för er uppmärksamhet.
Jag hoppas att man i den nya konstitutionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till denna mer djupgående verklighet, som har funnits längre än våra medlemsstater.
