# ID: svediakorp-gov448155
# author: Wurtz (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 694
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den 3 september förra året, i den här kammaren till och med, presenterade Valéry Giscard d ' Estaing utkastet till konstitution för dem som var här under allmänt bifall.
Min grupp är mer övertygad än någonsin om att vi behöver ett Europa som kan inge hopp om att världen kan förändras, men oberoende av vad vi kan tycka om en eller annan aspekt av texten vägrade en stor majoritet att skriva under på det man kallade en ” konstitutionalisering av den liberala världen ”.
Slutligen uppmanade vi enhälligt till en folkomröstning, som skulle föregås av en omfattande allmän och riktigt pluralistisk debatt i varje land.
Åtta månader senare är vi inte mindre övertygade om att vårt ställningstagande var riktigt.
Jag tror att vi i själva verket har stärkts av diskussionerna inom den europeiska vänstern, erfarenheterna från flera EU-länder och slutligen också av kommissionens arbete, trots att det var något helt annat än de hade tänkt sig.
Det har varit ytterst intressant att se hur den europeiska vänsterns debatt har utvecklats i den här frågan.
Under veckorna och månaderna efter offentliggörandet av konventionstexten har vi kunnat se att vår ståndpunkt har kommit mer och mer i fas med ståndpunkterna från det europeiska socialpolitiska forumets och alterglobaliseringsrörelsernas viktigaste förespråkare.
Framträdande ledamöter från andra parlamentsgrupper eller politiskt närstående grupper har också tagit till sig vissa av våra argument, till och med vissa av våra formuleringar, och det är jag ju tacksam för, även om det innebär att man för samman vissa idéer som jag skulle beteckna som varandras motsatser.
Men detta är ingenting som man inte kan komma till rätta med inom ramen för en sansad offentlig debatt.
Av stor betydelse är också de erfarenheter som har gjorts i olika EU-länder under hela den här perioden.
Det har varit våldsamma sociala stridigheter mot de liberala reformer som alla är förankrade i våra respektive regeringars EU-politik.
Det var också just därför som kommissionen bara en dag efter den franska högerns rungande valförlust gjorde ett utspel för att avvärja eventuella risker för en kursändring i den franska politiken och ställde ett ultimatum där man sade, jag citerar: ” Frankrike måste fortsätta med sina reformer. ”
Till slut skulle jag också vilja säga att kommissionen just har utarbetat en lägesrapport om Lissabonmålen, som för fyra år sedan fastställde ambitionen att åstadkomma sociala förbättringar genom liberalism.
Vad exakt sägs det då i denna lägesrapport?
Jo, här kan man få en ingående beskrivning av att vi, för första gången på tio år, har förlorat tvåhundra tusen fler jobb än vi faktiskt har skapat i euroområdet, trots att det fastställda målet har varit att nå full sysselsättning 2010.
I samma dokument kan vi läsa att mer än var sjätte 15-åring i Europa enligt kommissionen ” inte har tillräckliga baskunskaper för att kunna läsa, räkna och skriva ”.
Det visar hur djup krisen är när det gäller den liberala modellen, en modell som var tänkt att göra oss till världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi på mindre än sex år.
När det gäller samtliga dessa punkter förväntar sig de flesta ledamöter i min grupp inte några mirakel från Europeiska rådet, som – naturligtvis av en ren slump – har sitt möte bara några få dagar efter Europavalet.
Genom att kraftfullt upprepa våra krav på en folkomröstning, som föregås av en verklig debatt där allmänheten får en chans att förstå hur saker och ting ligger till, anser vi att ett klart och entydigt val nu i juni skulle vara den bästa signalen till upphovsmännen av det kommande fördraget.
Herr talman!
Jag skulle vilja avsluta lite mer personligt – eftersom det här kommer att bli mitt sista tal under den här valperioden –, men om mina väljare önskar det, så kommer jag att fortsätta kampen för ett alternativt Europa tillsammans med mina vänner här i parlamentet.
I annat fall får vi göra det någon annanstans.
På återseende!
