# ID: svediakorp-gov448152
# author: Poettering (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 742
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Vitorino, mina damer och herrar!
Det var ett mycket starkt inlägg från John Hume.
Han har varit ledamot av parlamentet sedan 1979 och kommer nu att lämna det, liksom min irländske vän Joe McCartin.
När vi nu tänker på framtiden ger det oss också anledning att blicka bakåt, liksom vi just gjorde genom att hedra minnet av Jean Monnet och Altiero Spinelli.
En sådan återblick kan ge oss tillförsikt och hopp om att vi verkligen kan se optimistiskt på vår kontinents framtid.
Låt oss tänka tillbaka på tidigare utvidgningar.
Vi hade en utvidgning 1973 när Irland, Danmark och Storbritannien gick med i EU, som därmed ökade från sex till nio medlemsstater.
År 1981 kom Grekland, 1986 Spanien och Portugal och 1995 anslöt sig ytterligare tre länder – Finland, Sverige och Österrike.
Slutligen har vi nu en gemenskap med 25 medlemsstater.
Samtidigt har gemenskapen hela tiden fördjupats, med EEG och Euratom som upprättades 1957, Europeiska enhetsakten 1986 och Maastrichtfördraget 1992.
Här får man inte heller glömma de storartade insatser som har gjorts av förbundskansler Helmut Kohl, president François Mitterrand och kommissionens ordförande Jacques Delors, vars arbete framgångsrikt har vidareförts av Jacques Santer.
Därefter hade vi Amsterdam 1995 och sedan Nice, som kanske inte var en sådan framgång, men det var där vi antog resolutionen om att vi skulle slutföra anslutningsförhandlingarna med kandidatländerna i tid till Europavalet.
Om vi skulle summera det som har hänt under de här åren måste vi dra slutsatsen att detta är en storslagen kontinent, som också när den ställs inför stora problem alltid har gått framåt i rätt riktning.
Det är verkligen tur att det är Irland som innehar ordförandeskapet – deras Europaminister och vår nuvarande rådsordförande Dick Roche är med oss här i dag – och som leder ordförandeskapet med en kombination av vision, pragmatism och välvilja, där det sistnämnda är helt avgörande för att det skall ske några framsteg.
Låt mig tacka er, herr rådsordförande, för det arbete som ni har gjort så här långt.
Om vi förtjänar en europeisk konstitution, så är det tack vare er och Europa.
Jag skulle också vilja uttrycka min tacksamhet gentemot kommissionär António Vitorino, som tillsammans med kommissionär Michel Barnier har lett det arbete som har utförts av våra kolleger i konventet.
Vi i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna skulle välkomna om det irländska ordförandeskapet lyckades få in en hänvisning i ingressen om vårt judisk – kristna arv.
Vi anser att detta är viktigt eftersom det förkroppsligar våra värden.
Men det är också viktigt att ni, herr rådsordförande, inte går med på någon inskränkning av parlamentets budgetbefogenheter.
Kommissionär Vitorino hänvisade också till detta.
Något sådant får inte ske.
Liksom för alla andra parlament är det en av Europaparlamentets befogenheter att kunna bestämma över budgeten, och vi kommer inte att kunna godta några inskränkningar av våra rättigheter i det avseendet.
Den europeiska konstitutionen utgör ett stort steg framåt, eftersom den stärker Europa som gemenskap.
Den utgör ett steg framåt eftersom den stärker den europeiska demokratin och den parlamentariska styrningen.
Den europeiska konstitutionen utgör ett steg framåt eftersom subsidiariteten stärks och det för första gången hänvisas till lokal styrning.
Kommuner, städer, samhällen, det vill säga de ställen där vi känner oss hemma, får rätt att sköta sig själva.
De nationella parlamenten skall också få rätt att överklaga om det sker en kränkning av deras rättigheter enligt subsidiaritetsprincipen.
Europa blir mer handlingskraftigt; Europa blir mer demokratiskt, och det vi vill uppnå för vårt mångfacetterade Europa är enhet.
Konstitutionen är ett medel för att åstadkomma detta.
När vi tänker på framtiden måste vi besvara frågan om vem som fortfarande kan gå med i Europeiska unionen.
Med vem vill vi leva i goda grannskapsförhållanden?
Jo, vi vill leva i goda grannskapsförhållanden med alla, men i synnerhet med våra arabiska och muslimska grannar, så att vi får en fredlig kontinent som vilar på en rättslig grund och har en egen konstitution.
Vi önskar det irländska ordförandeskapet all framgång, så att det lyckas uppnå detta för vår räkning.
