# ID: svediakorp-gov448151
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,188
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är säker på att vi alla blev berörda och uppmuntrade av de uttryck för glädje som välkomnade de tio nya medlemsstaternas ankomst i Europeiska unionen den 1 maj.
Det finns ett brett rättfärdigande för sådana tecken på entusiasm.
Utvidgningen representerar verkligen framtiden: framtiden för Europas historia, en framtid av fred och välfärd, solidaritet och enande, på en kontinental skala.
Den representerar också framtiden för det europeiska projektet, inom vars ram vi måste samarbeta, och de fördelar som vi ständigt, dagligen, måste förklara för våra medborgare, så att vi kan få deras stöd.
Utvidgningen representerar också ett unikt tillfälle, som vi måste gripa med båda händerna, att reformera vår politik och att omstrukturera EU-institutionerna för att utveckla de lämpliga instrumenten som ger morgondagens EU förmåga att inte bara fokusera på kraven – både de interna och externa – på effektivitet, genomblickbarhet och enkelhet, utan också på medborgarnas särskilda bekymmer och på allt som innebär en förändring i deras vardagsliv.
Det är värt att minnas skälen till att man vid Europeiska rådets möte i Laeken valde att upprätta konventet om Europas framtid: det växande avståndet mellan allmänheten och EU: s institutioner, behovet att ompröva det europeiska projektet och institutionerna mot bakgrund av utvidgningen och behovet att bedöma Europas roll i en alltmer globaliserad värld.
Herr talman!
Det är värt att komma ihåg de utmaningar som rådet i Laeken överlämnade till konventet: utmaningen att tydligt fastställa befogenhetsuppdelningen mellan unionen och medlemsstaterna för att tydligare förklara för allmänheten vem som gör vad inom Europeiska unionen; utmaningen att förenkla unionens texter, instrument och beslutsförfaranden; utmaningen att skapa mervärde för EU: s institutioner och beslutsförfarande när det gäller demokrati, insyn och effektivitet, och kanske till och med utmaningen att förverkliga drömmen om att anta en europeisk konstitution.
Konventet gjorde ett tydligt val när de ställdes inför dessa utmaningar – ett oerhört tydligt val faktiskt!
Vi valde den konstitutionella vägen.
Vi beslutade att placera allmänheten i mitten av det europeiska projektet, och följaktligen fullständigt införliva stadgan om de grundläggande rättigheterna i det konstitutionella fördraget.
I dag är vi närmare än någonsin, som Dick Roche nyss sade, att anta en genuin europeisk konstitution.
Vår önskan att se detta ambitiösa projekt nå framgång är en korrekt återspegling av vår utvärdering av konventets arbete.
Kommissionen anser att utkastet till konstitution har nått målen för enkelhet, effektivitet och demokrati.
Det är naturligtvis inte ett perfekt dokument.
Några få förbättringar, som begränsar sig till konventets utkast till konstitution, är som vi ser det önskvärda, förutsatt att dessa inte stör den övergripande balansen i texten.
Vi måste förbättra vår möjlighet att agera inom ramen för det beslutsfattande som från och med nu omfattar de tjugofem medlemsstaterna genom en mer allmän utvidgning till omröstning med kvalificerad majoritet.
Beslutsprocessen måste göras mer genomblickbar.
Vi är starka förespråkare för dubbel majoritet vid omröstning i rådet.
Jag förstår Dick Roches argument.
Det måste finnas något sätt att säkerställa att alla blir delaktiga i systemet med dubbel majoritet.
Man måste dock vara försiktig så att man inte inför ett element i systemet med dubbel majoritet som kan skapa förvirring, eftersom detta skulle beröva det dess viktigaste fördelar ur allmänhetens perspektiv, nämligen effektivitet och tydlighet.
Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet!
Vi måste också vara i stånd att svara på de framtida utvecklingar som redan är på väg genom att göra förfarandet för granskning av fördragen mer flexibelt, åtminstone vad gäller EU: s politik.
Del III är i själva verket i otakt med moderniseringen av alla de övriga elementen i det konstitutionella fördraget.
Dessutom är det inte tillräckligt anpassningsbart till unionens nya målsättningar vad gäller Lissabonmålen och hållbar utveckling.
Det som behövs är en flexibel granskning av del III.
Det är slutligen avgörande att vi säkerställer att alla medlemsstater behandlas lika genom att bland annat inrätta en kommission som består av en röstande kommissionär per medlemsstat, något som kräver en intern struktur inom kommissionen som följer principen om kollegialt ansvar.
Denna lösning för kommissionen måste stå fast tills de nya medlemsstaterna är helt integrerade.
Där det behövs måste alternativa lösningar sökas.
Herr talman!
Jag måste uttrycka mitt stöd för det irländska ordförandeskapets beslutsamhet att slutföra förhandlingarna om den framtida konstitutionen, helst före valet till parlamentet eller åtminstone omedelbart efter denna epokgörande händelse.
Vi – och med detta anser jag att jag uttrycker kommissionens, parlamentets och ordförandeskapets åsikt – är alla lika beslutna att se den europeiska konstitutionen förverkligas under den första hälften av detta år, och därmed ge konkret form åt de framsteg som gjorts inom konventet.
Jag skulle också vilja tacka parlamentet på kommissionens vägnar för dess betydande bidrag i samband med utarbetandet av konstitutionen, och i synnerhet de ansträngningar som parlamentets alla företrädare har gjort inom konventet och dess presidium.
Om jag får skulle jag vilja välja ut Klaus Hänsch, Íñigo Méndez de Vigo och Andrew Duff.
Lika bidragande var parlamentets beslutsamhet under förhandlingarna vid regeringskonferensen om att de framsteg som gjordes vid konventet inte skulle vara ogjorda samt de reguljära, omfattande överläggningarna, som genomfördes under Giorgio Napolitanos kompetenta och konstruktiva ledarskap i utskottet för konstitutionella frågor.
Mot denna bakgrund delar kommissionen parlamentets beslutsamhet – och som jag ser det står även den breda majoriteten av nationella delegationer bakom detta – att det samförstånd som uppkom vid konventet på nästan varje debatterad punkt inte borde riskeras under denna avslutande förhandlingsperiod vid regeringskonferensen.
Att gå tillbaka på sådana områden som exempelvis balansen mellan parlamentet och rådet i finansiella frågor och budgetfrågor skulle vara otänkbart utifrån den synpunkt som utgörs av principen om europeisk demokrati.
Trots detta skulle jag vilja påpeka att processen med att skapa ett konstitutionellt Europa kräver insatser av både det nya parlamentet och nästa kommission.
Med tanke på ratificeringsförfarandet i alla nuvarande och nya medlemsstater – särskilt om det skall hållas folkomröstningar, vilket verkar bli fallet – är det avgörande att det blir en offentlig debatt om den europeiska konstitutionen.
Vi måste undvika att gå i fällan och rätt och slätt sammanställa tjugofem nationella debatter; det som vi behöver är en riktig europeisk debatt.
Slutligen, herr talman!
Även om Milan Kundera skrev att den enda anledningen till att människor vill vara herrar över framtiden är för att förändra det förflutna, vill jag personligen vara herre över framtiden eftersom jag ser den som en framtid av fred, välfärd och solidaritet som grundas på en europeisk konstitution som är duglig, demokratisk och effektiv när det gäller att möta 450 miljoner medborgares förväntningar och behov.
Det som vi gör är att behärska det förflutna för att utforma en gemensam framtid.
