# ID: svediakorp-gov448150
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,487
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även jag skulle varmt vilja gratulera John Hume till vad som var ett utomordentligt avskedstal.
Jag är mycket glad över att i dag vara inbjuden att tala inför er i den allmänna debatten om det utvidgade EU: s framtid – Mot en konstitution för Europa.
Dagens debatt äger rum samtidigt som företrädare för alla medlemsstaterna och för parlamentet träffas i Dublin.
Den uppgift som har förelagts dem är att lösa de kvarstående icke-institutionella frågorna i debatten om det konstitutionella fördraget.
Som ledamot av Europeiska konventet är jag fullt medveten om det hårda arbete för och djupa engagemang som Europaparlamentets företrädare visat prov på under konventets arbete.
Även om vi kanske inte var helt överens om varenda fråga värdesatte jag vår gemensamma föresats att frambringa ett konstitutionellt fördrag som tjänar unionen väl och som tilltalar EU: s medborgare.
Även om förhandlingarna om förslaget till fördrag ännu inte är slutförda kan vi vara tämligen nöjda med vad som har uträttats.
Jag skulle vilja understryka att vi i detta skede av våra diskussioner har kommit mycket längre, på ett mycket positivare sätt, än någon torde ha ansett möjligt under de mörka dagarna i december och de första dagarna av januari.
Det förslag som konventet lade fram gav regeringskonferensen en verkligt utmärkt ram för att bygga ett konstitutionellt fördrag som motstår tidens tand.
Förslaget är skrivet på ett språk som är mer tillgängligt än något tidigare fördrag.
Av förslaget framgår tydligt vem som gör vad i unionen.
Det innehåller en närmare utveckling av subsidiaritetsdoktrinen, ett klargörande av omfattningen av Europeiska unionens befogenheter, en skärpning av den demokratiska ansvarsskyldigheten och en förenkling av den uppsättning rättsliga instrument genom vilka unionen handlar.
Det syftar till att förse en union med 25 eller fler medlemsstater med institutioner som är funktionella och som kan tillgodose våra medborgares och vår unions behov även i framtiden.
Det innebär att en stadga om de grundläggande rättigheterna för första gången införs i unionens konstitutionella ordning.
Det ger vår union förutsättningar att handla med bättre sammanhang internt och att framhäva och främja våra gemensamma värden på den globala arenan – just de värden som John Hume alldeles nyss så gripande talade om.
Det är en imponerande handling som bör tilltala EU: s folk.
När jag lyssnar till kritiker och skeptiker har jag svårt att förstå vad de talar om.
Som jag sade på BBC förra helgen hoppas jag innerligt att kritikerna och skeptikerna – även de här i kammaren – kommer att ägna om så bara en liten stund åt att överväga förslagstexten och vad den innehåller samt erkänna dess många förtjänster.
Jag vill framföra mina tack till parlamentet för dess starka stöd för våra ansträngningar att avsluta regeringskonferensen under det irländska ordförandeskapet.
Jag kan i dag på nytt försäkra er, herr talman, och parlamentets ledamöter om att vi gör allt som står i vår makt för att slutföra förhandlingarna med lyckat resultat.
Det mycket positiva gensvaret på premiärministerns rapport till rådets vårmöte och bekräftelsen på att den politiska viljan finns att komma överens före Europeiska rådets möte i juni är ett mycket uppmuntrande tecken på parternas vilja att nå en slutlig överenskommelse.
Samtidigt som vi inte får underskatta den utmaning som vi står inför kan vi med viss tillförsikt säga att vi är närmare en uppgörelse än vi någonsin har varit.
Vi skall försöka göra så stora framsteg som möjligt under maj, så att endast ett mycket litet antal frågor lämnas för slutligt avgörande av stats- och regeringscheferna på Europeiska rådets junimöte.
I detta sammanhang kan sägas att premiärministern uppmanade parterna att anlägga en positiv och fokuserad syn på förhandlingarna och att undvika att ta med helt nya frågor till förhandlingsbordet.
Som svar på talman Pat Cox punkt tidigare: utrikesministrarna kommer att träffas för ingående diskussioner den 17 och 18 maj.
Det är vår ambition och avsikt att lösa så många kvarstående frågor som möjligt på det mötet.
På det senaste mötet i rådet (allmänna frågor) klargjorde minister Brian Cowen att om det, enligt hans uppfattning, krävs ytterligare arbete, så kommer utrikesministrarna att träffas den 24 maj och, om nödvändigt, igen efter det.
Vi kommer även att fortsätta att möta parterna bilateralt, på både politisk och officiell nivå.
I synnerhet kommer premiärministern att använda sin rundresa till huvudstäderna före Europeiska rådet möte, vilken påbörjades nu i veckan, till att förhöra sig om medlemsstaternas ståndpunkter, diskutera dessa ståndpunkter, bemöta eventuella kvarvarande farhågor och lösa problem.
Jag tänker inte gå in alltför detaljerat på de kvarstående frågorna.
Ni känner allihop till dem: definitionen och användningen av omröstning med kvalificerad majoritet, kommissionens sammansättning samt ett antal andra frågor av varierande grad av komplexitet och känslighet.
Oavsett hur komplexa eller känsliga frågorna är, kommer det – om det finns en politisk vilja – att gå att finna ett sätt att lösa konflikterna och de känsliga frågorna.
För att beröra ett antal nyckelfrågor har vi klargjort vår uppfattning att samförstånd kan nås endast med ett omröstningssystem som bygger på dubbel majoritet.
Samtidigt som det är nödvändigt att tillgodose behovet av effektivitet måste vi dock även ta vederbörlig hänsyn till behovet av balans mellan medlemsstaterna och till deras specifika ståndpunkter.
Det bör vara möjligt att nå en uppgörelse som alla är nöjda med, kanske genom viss justering av befolknings- och medlemsstatströsklarna.
När det gäller användningen av omröstning med kvalificerad majoritet finns det en allmän önskan, som jag vet parlamentet delar, att utvidga den i avsikt att främja ett effektivt beslutsfattande i en större union.
På samma gång finns det även ett behov av att ta medlemsstaternas särskilda ståndpunkter med i beräkningen.
Jag tror att det kommer att gå att nå en tillfredsställande helhetsuppgörelse som omfattar en ytterligare ökning av det antal områden som är föremål för omröstning med kvalificerad majoritet och medbeslutande.
Vi är alla överens om att kommissionen måste vara effektiv.
Vi är även fullt medvetna om medlemsstaternas ståndpunkter i fråga om kommissionens sammansättning.
John Hume talade om den institutionella ramen och den utomordentligt subtila formeln för denna.
Jag anser att de två perspektiven – nödvändigheten av en prestationsduglig kommission och ståndpunkterna i fråga om kommissionens sammansättning – möjligen skulle gå att förena genom att under lång tid behålla en kommission bestående av en ledamot från varje medlemsstat för att därefter övergå till en mindre storlek på grundval av strikt jämlik rotering.
Jag vet att väldigt många av er hoppas att det kommer att vara möjligt att sluta det konstitutionella fördraget före valet till Europaparlamentet, och det är verkligen vad även jag personligen skulle vilja hoppas på och önska.
Från ordförandeskapets sida skulle vi vilja vara i stånd att göra det, men i detta skede är det mer realistiskt att anta att slutförhandlingarna kommer att slutföras under Europeiska rådets möte i juni.
Vi bör inse att den allra största delen av konventets arbete har förblivit oförändrat och inte kommer att ändras.
Vi bör komma ihåg att vi har enats om en tydlig uppsättning värden och principer som vi alla kan skriva under på och som rör själva kärnan i vad Europeiska unionen är och vad Europeiska unionen hoppas åstadkomma.
Dessa är inte uppe till diskussion på regeringskonferensen.
Det är värt att upprepa vad vi har åstadkommit: vi har gjort enorma framsteg med att förenkla beslutsfattandet, med att klargöra vem som är ansvarig för att fatta beslut, med att klargöra för medborgarna att dessa beslut kommer att fattas på rätt nivå.
Vidare har vi utökat Europaparlamentets roll och, som en följd, stärkt den demokratiska granskningen av unionen.
Dessa principer är inte uppe till diskussion på regeringskonferensen.
Vi bör även komma ihåg de mycket betydande framsteg i de kvarstående icke-institutionella frågorna som gjordes under det italienska ordförandeskapet, som jag vill berömma.
De förslag som vi har lagt fram till diskussion på dagens ” brännpunktsmöte ” bygger till stor del på de föregående ordförandeskapens arbete.
Den nya konstitutionen kommer att vara bra för Europeiska unionen, den kommer att vara bra för medlemsstaterna, och – viktigast av allt – den kommer att vara bra för EU: s medborgare.
Därom är jag fullt övertygad.
Från ordförandeskapets sida tänker vi göra allt som står i vår makt för att säkra ett lyckosamt utfall av förhandlingarna.
Efter den mycket viktiga landvinningen i form av den utvidgning som just har ägt rum, är ett framgångsrikt slutförande av förhandlingarna om det konstitutionella fördraget nästa logiska steg i vår unions vidare utveckling.
