# ID: svediakorp-gov448144
# author: Voggenhuber (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För några månader sedan, vid regeringskonferensen i Bryssel, stod det klart att unionen kanske misslyckas och att vi kanske återgår till den heliga nationella själviskheten.
Alla ryggade tillbaka inför konsekvenserna av en sådan upplösning, fick kalla fötter och började leta efter olika sätt för att få det goda fartyget Europa flytande igen.
Herr talman!
Ni borde verkligen avbryta mig och fråga varför jag pratar strunt.
Denna mening är 20 år gammal; Spinelli använde den i sitt anförande till denna kammare när han lade fram sitt utkast.
Jag erkänner att jag är chockerad över hur aktuellt detta tal är.
Som om han diskuterade konventet jämför han de två metoderna – en konstitution som utarbetas av ett parlament å ena sidan och av diplomaterna och ministrarna vid en regeringskonferens å den andra.
Hans ord säger oss att vi nu känner till resultaten av dessa två olika strategier.
Allteftersom förhandlingarna framskred fick det nationella synsättet övertaget på ett oemotståndligt sätt; det europeiska synsättet har stadigt tonat bort, och vi står slutligen med förslaget att åtgärder av enskilda stater i själva verket borde betonas på bekostnad av åtgärder på överstatlig nivå.
Som ni märker delar jag min talartid med Spinelli.
Det finns inget bättre sätt att uttrycka det som har skett under de senaste månaderna inom Ekofin, i Bryssel, i Neapel: den gamla kampen för en europeisk demokrati i jämförelse med det Europa som består av statliga kanslier, byråkratier, regeringar och deras krav på absolut makt.
Spinelli vädjar till kammaren med dessa ord: ” Genom att ta detta initiativ får vi vår legitimitet från vår ställning som medborgarnas och samhällenas valda företrädare, som de som bär det verkliga ansvaret för den europeiska demokrati som skapas. ”
Jag har funnit det mycket spännande att följa argumenten i detta anförande, för han försöker övertyga kammaren om att inte sända förslaget till rådet eller till regeringskonferensen, utan att få det ratificerat av de nationella parlamenten.
Även han befann sig bara ett par månader från ett val, och han talade i februari, samma månad som det avgörande ögonblicket i förfarandet med att utarbeta konstitutionen, och jag beklagar det faktum att parlamentet självt inte har funnit kraften att anta detta utkast till konvention och framlägga det för de nationella parlamenten för ratificering.
Han fortsätter med att säga hur mycket han skäms över ett parlament som i framtiden kommer att vara maktlöst att agera på ett beslutsamt sätt när det gäller att ge Europa en konstitution, hur han skyggar för att sätta sin fot där.
Han har också något grundläggande att säga om enhällighet och konstitutionen: ” Om vi skulle tillåta oss själva att hysa tvivel om möjligheten att börja innan alla har anslutit sig skulle vi överlämna beslutet till de som tvekar mest och faktiskt till potentiella motståndare, och inte till de som är mest beslutsamma, och vi skulle därmed döma hela företaget till ett så gott som säkert misslyckande. ”
För tjugo år sedan uppmanade Altiero Spinelli parlamentet att tala om för folket vad som stod på spel, det vill säga europeisk demokrati och utveckling av politisk enighet.
Jag vill avsluta med några ord av Jean Monnet, ord som jag skulle vilja uppmana alla regeringar och ministrar att ständigt bära med sig, de mest aktuella ord som över huvud taget kan yttras i samband med dagens förfarande med att utarbeta konstitutionen: ” Vi samordnar inte stater; vi sammanför människor! ”
