# ID: svediakorp-gov448138
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 965
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Europaparlamentet har fått den utmärkta idén att hylla minnet av Jean Monnet och Altiero Spinelli vid det sista sammanträdet under sin femte mandatperiod som en, genom allmän rösträtt, vald församling.
Även om de inte är EU: s enda grundare representerar Jean Monnet och Altiero Spinelli, kanske mer än någon annan, Europas otroliga utveckling sedan andra världskriget, som är ett resultat av deras vision och deras konkreta åtgärder.
Jean Monnet lärde oss vad vi behövde göra, och han skrev därför följande i förklaringen av den 9 maj 1950: ” Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning.
Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet ”.
Med denna enkla mening angavs den riktning som vi var tvungna att följa, och som vi har följt sedan 1950-talet: konkreta resultat för att skapa verklig solidaritet.
Den berömda steg-för-steg-politiken.
Jag är övertygad om att unionens utvidgning den 1 maj, som inte kommer att bli den sista, är ett talande exempel på denna princip.
Men detta enkla uttalande pekar på samma gång ut slutdestinationen för denna väg: Europa, helhetslösningen.
I dag existerar det en verklig solidaritet, och Europa förbereder sig för att anpassa sitt konstitutionella fördrag.
Jean Monnet inrättade grundvalarna för den nuvarande europeiska unionen och föreslog metoden för att uppnå den.
Detta skedde genom hans egna konkreta resultat, i synnerhet som den första ordföranden för EKSG: s höga myndighet och framför allt som den ständiga och beslutsamma inspirationskällan för den påföljande utvecklingen av europeisk integration.
Aktionskommittén för ett Europas förenta stater, som han stödde under loppet av 20 år, gav många fruktbara idéer som därefter har tillämpats i praktiken.
Jag skulle i dag vilja påminna er alla om hans åtgärder för att främja direkta val till Europaparlamentet, något som gör att vi befinner oss där vi är i dag, med ett parlament som har verkliga lagstiftande och kontrollerande befogenheter.
Jean Monnet dog för 25 år sedan, precis före det första val som förde Altiero Spinelli till Europaparlamentet.
I likhet med Monnet ställde Spinelli sin vision och sina resultat till förfogande för Europa.
Jag skulle vilja påpeka att han var ledamot av Europeiska kommissionen innan han blev ledamot av Europaparlamentet.
I dag högtidlighåller vi 20-årsdagen för Europaparlamentets antagande av det förslag till fördrag om upprättande av Europeiska unionen, som vanligen och helt riktigt kallas ” Spinellifördraget ”, eftersom Spinelli inte bara var föredragande utan även inspirationskällan bakom förslaget.
I efterhand kan vi utan tvekan hävda att vi inte skulle ha utkastet till EU: s konstitutionella fördrag i dag utan Spinellis fördrag.
Följaktligen var förslaget från 1984 inledningen på den process inom unionen som ledde till de framgångsrika omarbetningarna av Romfördraget, Europeiska enhetsakten, Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och Nicefördraget, och därefter till de konstitutionella diskussioner som ägde rum inom ramen för Europeiska konventet.
Spinellifördraget var nyskapande i många avseenden, åtta år innan man i Maastrichtfördraget förespråkade upprättandet av en genuin europeisk union, baserad på Europeiska gemenskapen.
Olika grundläggande bestämmelser i Maastrichtfördraget utgår direkt från Spinellifördraget, som exempelvis de föreskrifter som rör medborgarskap i unionen, respekten för grundläggande rättigheter och införandet av subsidiaritetsprincipen vid fördelning och utövande av unionens befogenheter.
I Amsterdamfördraget återupptogs idén om att skapa förutsättningar för möjligheten att införa sanktioner mot en stat i händelse av allvarliga eller ihållande brott mot de demokratiska principerna eller grundläggande rättigheter som vi grundar oss på.
Det finns andra bestämmelser i vilka det förslag till konstitutionellt fördrag som konventet framställde förutsågs 20 år tidigare.
Jag skulle särskilt vilja nämna det tydliga uttalandet om företräde för unionens lagstiftning, införandet av konceptet unionsrätt, begränsat till de grundläggande principerna för unionens åtgärder, kommissionens plikt att ta initiativet till programplaneringen för unionens aktiviteter och parlamentets rätt att få sista ordet på budgetområdet.
Slutligen måste vi kanske vänta på att en ny fas av europeisk integration skall börja för att införa vissa tilläggsbestämmelser.
Jag skulle särskilt vilja framhålla artikel 82 i Spinellifördraget där det fastställdes att när en majoritet av de stater som företräder två tredjedelar av unionens totala befolkning hade ratificerat fördraget, skulle de staters regeringar som hade ratificerat fördraget omedelbart mötas för att nå en gemensam överenskommelse om förfarandena och datumet för ikraftträdandet för det nya fördraget, samt om förbindelserna med de stater som ännu inte hade ratificerat det.
Det är något som oundvikligen måste övervägas inom en union bestående av 25 eller fler stater.
Oavsett vilken form det får lade man i Spinellifördraget fram idén om att etablera unionen på ett grundläggande fördrag som skulle vara en genuin konstitution för EU och därmed bli den helhetslösning som Jean Monnet ansåg vara den oundvikliga följden av konkreta resultat.
Dessa två män, som var så olika när det gäller kultur och temperament, samarbetade under hela 1950-talet.
På detta sätt förslog den visionära Spinelli konkreta lösningar för den pragmatiska Monnet, som i sin tur inneslöt sin vision av Europa i sina förslag till de olika regeringarna.
Denna kombination av pragmatism och idealism är det som vi mest behöver i den rådande situationen inom EU.
Utmaningarna är olika, men metoden gäller fortfarande.
Vi behöver vilja och beslutsamhet, generositet och framåtanda för att skapa ett EU som består av fred och välstånd, av värden och civilisation, som arbetar för solidaritet i världen: vårt Europa.
