# ID: svediakorp-gov448137
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,217
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Om Jean Monnet stod här i dag och blickade ut över parlamentet skulle han ha stor anledning att glädjas.
Han skulle se företrädare för 25 länder och 450 miljoner människor som sitter sida vid sida och strävar tillsammans för EU-folkens gemensamma väl.
Han skulle se ett parlament i vilket partier verkar på en gränsöverskridande och ibland alleuropeisk grundval, där företrädare från hela vår kontinent gör gemensam sak med kolleger från andra länder lika ofta som med sina egna landsmän.
Om Jean Monnet i dag skulle blicka bortom parlamentet skulle han se länder som i århundraden var bittra fiender arbeta hand i hand som övertygade partner.
Han skulle ha anledning att glädjas.
I likhet med Jean Monnet var Altiero Spinelli en man av visioner.
Hans vision om en demokratisk och öppen medborgarnas union gav kraft åt tanken att ett konstitutionellt fördrag skulle öka unionens trovärdighet.
Den gav även kraft åt tanken att vi medborgare förtjänar en union som är begriplig för oss och som arbetar i våra intressen.
Jean Monnet hoppades inte bara göra krig mellan Europas nationer otänkbart utan även materiellt omöjligt.
I dag kan vi se att drömmen är närmare att förverkligas än någonsin.
John Hume, nobelpristagare och ledamot av kammaren, sade en gång att vår europeiska union har blivit den mest framgångsrika fredsprocessen i Europas långa historia.
De två männen – Jean Monnet och Altiero Spinelli – var olika på många sätt.
Monnet föredrog att arbeta i det tysta bakom kulisserna och att använda sin legendariska skicklighet i att bygga internationella nätverk till att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett nytt Europa.
Monnet lade grunderna till detta företag.
Altiero Spinelli, å andra sidan, var en mycket mer offentlig person – energisk motståndare till fascismen under förra århundradets första hälft, på äldre dagar vald ledamot av detta parlament.
De delade dock en central egenskap: de var handlingskraftiga män, fast beslutna att binda sin vision om ett demokratiskt, fredligt och välmående Europa vid medlen att främja den i den verkliga världen.
Vad var det med dessa män som gjorde att de idéer de förde fram för många årtionden sedan har kunnat skapa den kraft som, även efter deras död, driver oss alla framåt, att fortsätta deras arbete?
Jean Monnets levnadstecknare, François Duchêne, beskrev kanske sitt ämne bäst när han skrev att Monnets hemlighet låg i en kombination av kreativ och kritisk förmåga och att han tilltalade det romantiska hos människorna genom sina måls idealism och experten i människorna genom sina medels realism.
Att skapa ett nytt, fredligt Europa var Jean Monnets största dröm.
Tjugofem år efter hans död fortsätter vi att bygga på de grunder han lade.
I likhet med Jean Monnet ansåg Altiero Spinelli att Europa skulle vara dömt att upprepa sina tidigare ödesdigra misstag och riskera sin framtida existens utan en radikal positiv förändring.
År 1947 hävdade han att inget är sorgligare än det faktum att det idealiska Europa – lagens och frihetens vagga – bara utgör en del av Europas geografiska område.
Han menade vidare att det är säkert att detta område kommer att krympa och att den europeiska civilisationen inte kommer att bli något annat än ett historiskt minne, om man inte åtminstone kan ena vad som finns kvar av den.
Europeiska unionen har visat sig vara utmaningen vuxen.
Vad som drev båda männen var deras erfarenhet av och avsky för krig.
När de sökte förmedla tankar och mål som skulle hjälpa till att rädda Europa från sig självt, kan de dock knappast ha trott att ett sådant starkt, enat Europa skulle träda fram ur spillrorna efter andra världskriget.
För sextio år sedan kämpade Europa i det sista skedet av det mest förödande kriget i sin historia.
Mot denna bakgrund är Europeiska unionen, trots sina brister, en heroisk kraftansträngning som företagits mot dåliga odds.
Den har medverkat till fred och välstånd bland europeiska nationer och på andra håll, när historien tydligt har tyckts visa att ett sådant mål är föga mer än en fantasi.
I lördags bevittnade vi en extraordinär vändpunkt i historien: det formella upphörandet av den konstgjorda uppdelningen av Europa.
Europeiska unionens utvidgning till 25 medlemsstater är en hyllning till kraften i en dröm.
Den är också en hyllning till vedermödorna för och modet hos många miljoner människor i Central- och Östeuropa, vilka ofta fick lida för att de närde dessa drömmar öppet.
Budapestupproret 1956, Pragvåren 1968 och de baltiska sjungande revolutionerna 1990 har bidragit till byggandet av ett Europa i början av 2000-talet som få européer torde ha drömt om under de föregående 2 000 åren i vår oroliga historia.
Den franske författaren Victor Hugo sade 1849 att en dag skulle komma när alla kontinentens nationer går samman i en högre enhet och grundar det europeiska broderskapet utan att förlora sina distinkta drag och sin ärorika egenart.
Den dagen har kommit.
Vi får nu inte låta självbelåtenheten få fotfäste i det nya Europa.
Vi får inte bara luta oss tillbaka och beundra vårt verk.
Det är nu dags för nya ambitioner.
I lördags sade Irlands president att vår kontinent är gammal men vår union ung.
Det finns fortfarande arbete att göra och ambitioner att förverkliga.
Herr talman!
Som ni sade måste en av dessa ambitioner vara det konstitutionella fördraget och dess mycket snara fullbordande.
Vi måste noga skydda den frihet, den rättvisa, de mänskliga rättigheter och den politiska pluralism som är grundvalen för vår union.
Vi måste fortsätta att bygga vidare på den fred som Jean Monnet såg ersätta den dödliga rivaliteten i sin egen och tidigare generationer.
Vi måste också se till att de nya behoven och omständigheterna i unionen återspeglas i dess grundläggande lag.
Tjugo år efter parlamentets antagande av Altiero Spinellis förslag till konstitutionellt fördrag måste vi arbeta för att enas om ett nytt fördrag som förbättrar förutsättningarna för demokratisk verksamhet i vår union, som bygger vidare på vår unions framgång och som gör unionen mer lättfattlig och effektivare.
Den första stora uppgift vi står inför tillsammans i den nya unionen är att enas om det nya konstitutionella fördraget.
I mars beslutade vi oss för att nå en överenskommelse senast till Europeiska rådets möte i juni – om bara sex veckor.
En snar överenskommelse om ett nytt fördrag som gör att unionen kan utvecklas och blomstra är det bästa sättet att hedra minnet av Jean Monnets arbete och att fira att 20 år har gått sedan Altiero Spinelli lade fram parlamentets förslag till konstitution.
Detta är den utmaning vi står inför under de närmaste veckorna – en utmaning som vi kommer att klara av genom att arbeta tillsammans.
I samma stund som vi möts här i dag möts i Dublin företrädare från de 25 medlemsstaterna för att utforma detaljer i fördraget.
Vi önskar dem lycka till i det arbetet.
Hela EU hoppas att de skall uppfylla Altiero Spinellis och Jean Monnets dröm.
