# ID: svediakorp-gov448101
# author: Martínez Martínez (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag kommer att rösta mot den så kallade kompromissresolutionen som min socialistgrupp inte har undertecknat, eftersom jag anser att den är orättvis, vinklad och inte tar hänsyn till USA: s aggression och hot mot Kuba under nästan 50 år.
Det finns dussintals länder världen över där situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna objektivt sett är sämre än i Kuba och ändå talar vi inte om dessa länder med samma oro.
I stället upprätthåller EU förbindelser med nästan samtliga av dem och vi har för övrigt just idag utan omsvep röstat för att förnya ett samarbetsavtal med ett av dessa länder.
Vad som inte finns i världen är dussintals länder som USA är lika tvångsmässigt fixerat vid som Kuba.
På detta område är det USA som med vissa av våra kollegers naiva eller avsiktliga bistånd bestämmer både vår dagordning och den skandalösa dubbelmoralen i vår hållning.
Jag är av princip för ett frisläppande av de omkring 70 fångarna i Kuba.
Men jag är medveten om att människor som har bevisats haft samröre med en aggressiv makt skulle fängslas även i våra länder.
Och jag vill säga emot dem som förvanskar sanningen, både när det gäller fångarnas rättegångar och de förhållanden under vilka de avtjänar sina straff.
Ingen skulle bli förvånad, herr talman, minst av allt kubanerna själva, om Bushadministrationen efter sitt olycksaliga försök att ” införa demokrati i Irak ” skulle inleda en liknande operation för att ” införa demokrati i Kuba ”.
Vita huset skulle hitta anhängare bland oss för ett sådant företag, precis som för det senaste, men jag kommer sannerligen inte att vara en av dem, lika lite som jag kommer att vara en av dem som i efterhand ångrar att de inte opponerade sig tidigare.
Jag skulle också vilja påpeka att det inom det kubanska territoriet förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna, kränkningar av rättssäkerheten, olagliga frihetsberövanden och omänskliga förhållanden, inte för 70 utan för över 600 män som varken har dömts eller omfattats av något rättsligt förfarande.
Men detta händer på den del av ön som ockuperas av USA: på Guantanamobasen.
Jag är chockad över att de ledamöter som samlar in namnunderskrifter för att fångarnas rättigheter i kubanska fängelser skall respekteras och för att de skall få besöka dessa fängelser inte inkluderar situationen för fångarna på Guantanamo och ett besök på fängelset där.
När det gäller de kubanska medborgarnas mänskliga rättigheter vill jag erinra om att det i USA finns fem kubanska fångar som har dömts till fruktansvärda straff, i rättssäkerhetsmässigt tvivelaktiga rättegångar, för åtgärder som de har vidtagit för att försvara sitt folk mot aktioner av terroristgrupper som är baserade i Miami.
Den amerikanska regeringen nekar dem och deras familjer deras lagliga rättigheter enligt den humanitära folkrättens mest grundläggande normer.
Vi har i detta sammanhang krävt att rådet och kommissionen agerar och vill i dag, herr talman, upprepa vårt stöd och be parlamentet att stödja de fem personer, som kubanerna betraktar som hjältar, och deras familjer, som i flera fall inte har kunnat besöka dem, inte bara på flera månader, utan på flera år.
