# ID: svediakorp-gov448088
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 655
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Ottawakonventionen är en hörnsten i multilateral nedrustningspolitik.
Dess politiska framgång och praktiska genomslagskraft har blivit ett riktmärke för multilaterala ansträngningar att utrota arvet av hat och kvardröjande hot efter konflikter.
Sedan ikraftträdandet har världssamfundet gjort betydande framsteg: 141 länder har ratificerat konventionen om förbud mot truppminor, ytterligare 9 länder har undertecknat den, över 110 länder använder inte truppminor, mer än 30 miljoner lagrade minor har förstörts av stater anslutna till konventionen och sist men inte minst har minåtgärdsprogram genomförs framgångsrikt i många mindrabbade länder.
Mycket återstår dock fortfarande att göra.
Ett antal länder fortsätter att använda truppminor, och några tros också fortsätta att tillverka landminor.
Omkring 65 länder är fortfarande i någon mån drabbade av minor och blindgångare, och nya konfliktområden läggs tyvärr hela tiden till listan.
Globala uppskattningar av antalet nya offer för landminor varje år varierar mellan 15 000 och 20 000 människor, varav många är civila och även barn.
Den förestående översynskonferensen i Nairobi den 29 november till 3 december 2004 kommer att bli ett viktigt tillfälle att gå igenom tidigare landvinningar och de lärdomar som dragits och att staka ut strategin för kommande år.
Vad har EU gjort hittills och vad ämnar vi göra som förberedelse för denna översynskonferens?
Den vikt som EU fäster vid målen i Ottawakonventionen blev ett påtagligt faktum 1997, när parlamentet skapade budgetposten för antipersonella landminor.
I mars 2000, ett år efter Ottawakonventionens ikraftträdande, offentliggjorde Europeiska kommissionen ett meddelande och översände även till parlamentet och rådet ett utkast till förordning med syfte att öka EU: s bidrag i kampen mot landminor.
I juli 2001 antog parlamentet och rådet det rättsliga instrumentet och dess finansiella ram.
Dessa lägger grunden till en integrerad och fokuserad EU-politik.
Under 2002 omsattes det nya rättsliga instrumentet i handling genom den fleråriga strategin för åren 2002-2004.
Strategin är den första i sitt slag sedan förordningarna om antipersonella landminor trädde i kraft.
Den utgör en operativ ram för att samordna och prioritera EU-finansierade projekt på detta fält.
Den rymmer en helhetssyn och detaljerad programplanering som avser 33 länder samt ett genomsnittligt årligt EG-bidrag på ungefär 42 miljoner euro.
Kommissionen drar för närvarande i gång den multilaterala strategin för 2005-2007.
Siffrorna här omfattar även bidraget från källor inom Europeiska utvecklingsfonden och återspeglar den totala verksamhetsnivå som vi stöder.
Fastställandet av prioriteringar kommer att ske på en initierad och enhetligt grund.
Vi kommer att göra detta mot bakgrund av perspektiv och mål som delas med världssamfundet och som återspeglar en gemensamt definierad inriktning och politik.
Under förberedelsearbetet inför Nairobitoppmötet kommer vi att se till att vara samordnade inom Europeiska unionen, både på regeringsnivå och på andra nivåer och med ett stort antal icke-statliga aktörer.
Detta samråd är viktigt om vi skall skapa en känsla av ” ägande ”, inom en mycket vid ram, kring vad vi gör i Nairobi.
Sedan antagandet av förordningen om antipersonella landminor har Europeiska unionen spelat en väsentlig och synlig roll i kampen mot landminor, både i politiska termer och i termer av ekonomiska åtaganden.
Om man ser på bilden i stort för åren 2000-2002, uppgick bidragen till minåtgärder från EU: s medlemsstater och Europeiska gemenskapen till sammanlagt 410 miljoner euro.
Vi hoppas kunna behålla vårt engagemang på denna imponerande nivå.
Vi vet att underlåtenhet att prioritera minåtgärderna i tillräcklig utsträckning skulle betinga ett enormt mänskligt pris och göra utvecklingen bräcklig och fragmenterad.
Minhotet kan övervinnas.
Tidsfristerna anges i Ottawakonventionen och är en tydlig uppmaning till oss att snabbt utrota detta gissel.
Toppmötet i Nairobi blir en vädjan till oss alla att göra mer och att göra det snabbare.
Parlamentets resolution innebär en kraftfull och positiv signal i denna riktning.
