# ID: svediakorp-gov448081
# author: Karamanou (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 950
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Som ni vet skakades sydöstra Europa efter Berlinmurens fall av etniska stridigheter och väpnat våld, som ledde till djupa politiska, ekonomiska och sociala förändringar.
I det betänkande som jag utarbetat för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor redogör jag för situationen för kvinnor i sydöstra Europa, som den såg ut under övergångsperioden, jämfört med situationen dessförinnan.
Mitt betänkande kompletterar betänkandena om förbindelserna mellan unionen och länderna i sydöstra Europa och dessa länders framsteg inom ramen för stabilitets- och associeringsavtalen.
Min avsikt var att ge en helhetsbild av kvinnors ställning på ett område där det finns stora skillnader länderna emellan, men en hel del likheter mellan de problem som kvinnor står inför.
Betänkandet är huvudsakligen fokuserat på följande sektorer: utbildning och ekonomisk verksamhet, delaktighet i demokratiska institutioner, våld mot kvinnor och sexuellt utnyttjande, hälsa och reproduktiva rättigheter och människohandel med kvinnor och barn.
I de flesta länderna på Balkan har situationen för kvinnor under de senaste fem åren naturligtvis förbättrats avsevärt.
Det grundläggande problemet kvarstår dock och dess hantering prioriteras inte särskilt högt på den politiska dagordningen i länderna i området.
Inom många sektorer finns det inga tecken på förändringar och de få förändringar som sker, sker i långsam takt.
Väpnade konflikter, regimernas uppfattning, traditionella sociala fördomar, omoderna förfaranden och attityder och etniska stridigheter har marginaliserat kvinnorna.
Det är talande att kvinnor från olika minoritetsgrupper, exempelvis romer, inte får någon eller liten hjälp från staten.
I betänkandet analyseras problemen och nämns typiska exempel på svagheterna i varje enskilt land, i syfte att ge dessa länders regeringar en stark signal, så att de omedelbart kan vidta åtgärder och initiativ för att bekämpa diskriminering mot kvinnor och aktivt främja jämställdheten mellan könen.
När det gäller utbildning och ekonomi har de genomgripande förändringarna i hög grad både förändrat olika kvinnogenerationers ställning och möjligheter.
Dagens demografiska trender visar att familjelivet inte längre är ett primärt livsmål för kvinnor som är mer intresserade av sitt ekonomiska oberoende och yrkesmässiga prestationer och därför investerar mer tid och energi i utbildning.
I flera länder i området, som Grekland, är merparten av de universitetsstuderande kvinnor.
När det gäller yrkeslivet är kvinnor oftare anställda, med andra ord är de anställda inom den tredje sektorn, inom tjänstesektorn, och de är inte arbetsgivare i lika hög utsträckning som män är.
De är också mer sällan egenföretagare.
I de sektorer där huvudsakligen kvinnor arbetar är lönerna allmänt sett låga och möjligheterna få.
Jag noterar också att en högre procentandel av kvinnor på Balkan är arbetslösa och fattiga.
När det gäller kvinnors delaktighet i politiska beslut är situationen något av en besvikelse i de flesta länder, även om delaktigheten tenderar att öka konstant.
En av de största likheterna mellan dessa länder inom den politiska sektorn är den snabba spridningen av icke-statliga organisationer som är aktivt engagerade i kvinnors rättigheter, och som avsevärt bidrar till att stärka kvinnors ställning i fråga om sysselsättning och politik.
Jag måste dock påpeka att i jämförelse med andra regioner i Europa, som till exempel Centraleuropa, har länderna på Balkan den högsta nivån för uteslutande av kvinnor från beslutsfattande positioner.
När det gäller kvinnors hälsa och reproduktiva rättigheter betonar jag att kvinnors hälsa äventyras av särskilt stressande levnadsförhållanden, med vilket jag menar en överlevnadsekonomi som bygger på intensivt utnyttjande av kvinnliga personalresurser, det ökande våldet mot kvinnor och det faktum att hälso- och sjukvårdssystemen i flera länder har kollapsat.
På samma sätt är våld i hemmet i länderna på Balkan ofta ett problem med dramatiska dimensioner och det är också i grunden ett problem som inte uppmärksammas och hanteras i tillräcklig utsträckning.
Detta problem har, tillsammans med människohandeln, nått explosionsartade dimensioner.
Inom hela området finns dock en brist på seriös och systematisk statistik om problemet, lämpliga lagstiftningsbestämmelser, övervakning och vägledning och på ekonomiskt och psykologiskt stöd för offren.
När det gäller kvinnohandel har sydöstra Europa i allmänhet under de senaste åren pekats ut som ett område där nätverken för människohandel agerar närmast obehindrat.
Människohandeln blomstrar, eftersom den naturligtvis är ekonomiskt bärkraftig och utgör en grundläggande del av den sexuella ekonomin och en del av konsumtionssamhället.
Människohandeln i området är en verklig industri med små- och storskaliga företag och lokala och internationella nätverk.
Industrin i fråga har politiskt stöd och ekonomiska resurser i ursprungs-, transit- och destinationsländerna i form av korrumperade tjänstemän, och som ett typfall kan jag nämna skandalen med sexuellt slaveri i Montenegro.
En kvinna från Moldavien, som utsatts för människohandel, kände igen centrala politiska personligheter som kunder och / eller de personer som var inblandade i den vita slavhandeln.
Jag skulle också vilja betona att fredsstyrkorna i området har gjort att detta fenomen ökat.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det är säkert att den ekonomiska och sociala utvecklingen i sydöstra Europa och respekten för kvinnors rättigheter är beroende av kvinnors integration i europeiska strukturer och jag skulle vilja påminna er om att Europeiska rådet i Thessaloniki i juni 2003 betonade att det stödde EU: s planer för länderna i västra Balkan.
EU kan inte vara säkert och fredligt när våld, etniskt hat och överträdelser av de grundläggande rättigheterna dagligen sker inom dess gränser.
Kvinnors roll för försoning, fredlig samexistens och utveckling i länderna i sydöstra Europa måste vederbörligen erkännas av Europeiska unionen och stärkas på alla upptänkliga sätt.
