# ID: svediakorp-gov448076
# author: Bordes, Cauquil & Laguiller (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 235
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Genom att notera den fortsatta stagnationen i den europeiska ekonomin framförs i betänkandet en åsikt som stick i stäv mot kommissionens.
Det enda syftet med denna realistiska iakttagelse är tyvärr att motivera kravet på att medlemsstaterna och EU-institutionerna ytterligare skall hjälpa arbetsgivarna.
Det är tämligen komiskt att höra detta parlament, som domineras av människor som försvarar den fria marknadsekonomin och förstör offentliga tjänster, att vilja tillgripa statligt stöd för att hjälpa den europeiska ekonomin.
I detta betänkande beskrivs faktiskt vad vissa medlemsstater, som Frankrike och Tyskland, redan gör.
Samtidigt som de iakttar Maastricht-kriterierna ökar dessa länder skamlöst sina budgetunderskott för att hjälpa samma arbetsgivare som förblir fast beslutna att behålla, eller till och med öka, sina vinster under en stagnationsperiod.
Oavsett om medlemsstaterna väljer att stödja arbetsgivarna genom inflation, det vill säga genom att minska köpkraften, eller genom budgetmässig åtstramning, det vill säga genom att skära ned på de offentliga tjänsterna och antalet arbetstillfällen och frysa lönerna, eller genom en kombination av båda dessa metoder, blir det hur som helst arbetarklassen som får betala.
Med vad ni kallar era övergripande politiska riktlinjer försöker ni faktiskt minska den arbetande sfärens andel av den nationella intäkten för att öka den rika klassens del.
Vi kan uppenbarligen inte göra annat än kritisera och motsätta oss denna politik.
