# ID: svediakorp-gov447933
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 597
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, kommissionär Stavros Dimas, mina damer och herrar!
Jag anser att vi behöver en offentlig debatt om våra mål för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken och de förändringar som de kräver.
En debatt som går mycket mer på djupet än vad som för närvarande pågår i medlemsstaterna och på EU-nivå.
Som ett exempel på hur politiken för ekonomi och sysselsättning skall debatteras, kan vi ta debatten om tillväxt- och stabilitetspakten.
Ett ämne som har debatterats offentligt betydligt mer än riktlinjerna för ekonomi och sysselsättning.
Jag vill också propagera för en större roll för kommissionen inom politiken för ekonomi och sysselsättning, och jag uppmanar den att använda sin initiativrätt mer, hellre än att gömma sig bakom den enhällighet som krävs för röster i rådet.
För det tredje vill jag se ett slut på enhällighet för alla frågor inom ekonomi och sysselsättning som påverkar den inre marknaden.
Detta skulle göra det möjligt för parlamentet att utöva sin medbeslutanderätt och släppa lös ny kraft.
Låt mig även rikta er uppmärksamhet – och i synnerhet den från den vänstra flanken i parlamentet – mot hela katalogen av politiska principer för ekonomi och sysselsättning i den nya konstitutionen.
I den, hellre än att låta socialpolitiken komma på kant med marknaden, bekräftar vi vår tro på den sociala marknadsekonomin, på bärkraftighet och full sysselsättning; vi spelar inte ut de olika områdena mot varandra för de är alla ömsesidigt beroende av, och kompletterande till, varandra.
Företagens konkurrenskraft är beroende av arbetsgivarens och arbetstagarens kompetens, liksom av valutans stabilitet och av den låga inflationsnivå som förknippas med den.
Tillväxten beror på konkurrerande verksamhet, och utan tillväxt finns det inga arbetstillfällen, och sysselsättning är förutsättningen för social sammanhållning.
Om vi förmedlar detta, i dessa termer, till allmänheten och vet att vi är förbundna med dessa grundläggande principer och denna ömsesidiga påverkan, denna samverkan, så kommer vi att kunna genomföra riktlinjerna på ett mycket mer effektivt sätt.
Faktum är att vi måste sätta igång med arbetet med större allvar och större beslutsamhet.
Vi kan inte, vi får inte, ha en situation där de interna marknadsdirektiven inte kan ändras om.
Vi kan inte, vi får inte, ha en situation där kommissionen har över tusen pågående överträdelseförfarande mot medlemsstaterna.
Vi kan inte, vi får inte, tillåta medlemsstaterna att rättfärdiga överträdelse av stabilitets- och tillväxtpakten genom att när de gör så, säga att de ville göra något för tillväxten och sysselsättningen.
Om så var fallet, skulle Tyskland ha den högsta andelen av människor i arbetslivet; i stället har Tyskland den högsta andelen av människor utanför det.
Låt mig för att avsluta detta anförande, fråga vilka våra svagheter är.
De finns i vår struktur, i vår brist på dynamik, i stelhet, överreglering och i befolkningsförändring.
Var finns våra möjligheter?
De finns i utvidgningen, i grundprincipen för den inre marknaden, i små och medelstora företag, i arbetstagarnas kompetens, i Lissabonstrategin, i euron och i den sociala dialogen.
Låt oss ta dessa mål och omsätta dem till handlingsplaner och tidsramar!
Låt oss med större allvar och beslutsamhet ta oss an uppgiften att göra oss av med våra svagheter och gripa de många chanser som finns och som fortfarande, som en skatt, ligger begravda och väntar på att tas fram.
