# ID: svediakorp-gov447932
# author: Katiforis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Eftersom detta är parlamentets slutdebatt om riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken, kanske vi skulle kunna genomföra en mer allmän undersökning.
Naturligtvis är termen ” EU: s ekonomiska politik ” som vi använder något missvisande.
Unionen har inte huvudansvaret för denna fråga och inte heller, tyvärr, får den det genom det nya konstitutionsutkastet.
Huvudansvaret ligger hos medlemsstaterna.
Unionen ingriper bara som samordnare.
Inom valutapolitiken, där EU har ansvar, har vi otvivelaktigt sett en kolossal framgång med införandet och stabiliseringen av den gemensamma valutan.
Tyvärr kan vi inte säga samma sak om skötseln av den verkliga ekonomin.
Tillväxtnivåerna har förblivit låga och arbetslösheten har bibehållits på motsvarande höga nivåer.
Nedgången i den verkliga ekonomin har lett till en kris i den offentliga ekonomin, med stora underskott i större ekonomier, som leder till sammanbrott på grund av att tillämpningen av stabilitetspakten misslyckats.
Den 25 november 2003 skulle ha befriat oss från stabilitetspakten.
I stället för att hitta vägar för hur EU: s ekonomi skall komma ur stagnationen, har vi emellertid återgått till samma trötta diskussioner om hur stabilitetspakten skall återupplivas.
Det finns naturligtvis två sätt.
Det ena är en gemensam, sann EU-politik inom ramen för en blandekonomi.
Vi måste sluta med att dyrka marknaden som har misslyckats rejält, därför att om man tar de trettio åren efter andra världskriget, så åstadkom blandekonomin full sysselsättning och höga tillväxtnivåer.
Om man tar de följande trettio åren, under vilka doktrinen om den fria ekonomin triumferade, kollapsade den fulla sysselsättningen och Europas ekonomi stagnerade och försvagades.
Det är dags att vi återgår till mera logiska principer, till en blandekonomi som den som så väl tjänade oss under efterkrigsåren.
De säger att arbetslösheten är strukturell och för att kunna bota den så måste vi ta till strukturella åtgärder.
Detta innebär bara åtgärder mot arbetstagarna.
Jag skulle vilja svara på detta att bristen på investeringar är strukturell och att vi borde agera mot spekulation på penningmarknaden vilket har förlamat investeringsmekanismen.
Om vi kunde hitta ett nytt förbund av sociala krafter, så skulle vi kunna ta tillbaka EU: s ekonomi till dess gamla nivåer.
Om vi inte kan hitta detta förbund, så är EU: s ekonomi dömd till stagnering och, slutligen, till att bli en satellit till USA: s ekonomi.
Det är dags att vi inser detta.
