# ID: svediakorp-gov447921
# author: Bushill-Matthews (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 498
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja begränsa mina anmärkningar till Hermangebetänkandet och börja med att säga att detta inte är det tal som jag hade tänkt hålla.
Jag hade hoppats kunna gratulera föredraganden till hennes utmärkta betänkande.
Det var ett utmärkt betänkande, men när vårt utskott var färdigt med det tidigare i veckan hade många av de mer utmärkta delarna i det tyvärr strukits.
Vad som återstår är fortfarande mycket bra, mycket positivt, men det är en blek skugga av det utmärkta och mycket grundliga arbete som hon hade lagt ned.
Hennes ändringsförslag röstades tyvärr bort av PSE-gruppen, som hade många ledamöter på plats i måndags.
Frånsett henne själv och en annan vice gruppordförande från PPE-DE-gruppen var jag tyvärr den ende företrädaren för vår grupp som var där.
Jag har inget att säga till socialisterna om vad de gjorde för att följa sin dagordning.
De råkar anse att de har rätt när de säger att det inte bör göras några lagstiftningsförändringar, och jag tänker nu inte diskutera den saken.
Jag gratulerar dem till deras målmedvetenhet och den effektivitet med vilken de fullföljde sin föresats.
Jag säger dock till våra kolleger, särskilt till våra frånvarande kolleger från denna sida av kammaren, att om vi bryr oss om sysselsättningen, som vi gör, om vi bryr oss om arbetslösheten, som vi gör, om vi bryr oss om den sociala orättvisa som arbetslösheten ger upphov till, som vi gör, då måste vi vara beredda att prioritera detta område.
Även om arbete pågår parallellt i andra utskott måste vi se till att vi kan närvara och rösta, så att vår åsikt kan segra på dessa sammanträden och så att vi kan åstadkomma förändring.
Förändring är viktigt när det gäller frågorna i sysselsättningsriktlinjerna; det gladde mig att kommissionären på nytt betonade vikten av Lissabonmålen, som alla sidor av kammaren har ställts sig bakom.
Men om vi skall förverkliga Lissabonmålen duger det inte att bara säga att riktlinjerna inte kommer att ändras före 2006.
Inte heller duger det att säga att det är helt och hållet upp till medlemsstaterna att göra ändringar och genomföra riktlinjerna.
Riktlinjerna behöver stärkas och ges ett nytt fokus, och det finns här i kammaren mycket arbete att både göra och göra ogjort i avsikt att ge Lissabonprocessen mer fart.
Slutligen skulle jag vilja tacka Stephen Hughes för hans ord, att han samtycker fullständigt till ett muntligt ändringsförslag, som jag tror att även föredraganden kommer att stödja, om vikten av äldre människor, och som jag kommer att lägga fram senare i förmiddag.
Det samtycket gläder mig mycket; jag hoppas att det bådar gott för förhållandet oss emellan under det kommande mandatet.
Jag vet att Stephen Hughes hoppas återkomma; jag hoppas också återkomma, men nästa gång med större stöd.
