# ID: svediakorp-gov447915
# author: Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,229
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är glad över att kunna delta i er debatt i dag om ekonomi- och sysselsättningspolitiken.
Denna debatt hålls som en reaktion på uppdateringen av riktlinjerna för den ekonomiska politiken och kommissionens rapport 2004 om sysselsättningsstrategin.
Jag vill gratulera i synnerhet Christa Randzio-Plath och Marie-Thérèse Hermange till deras betänkanden.
Kommissionens antagande av det så kallade paketet med riktlinjerna, ett paket som gemensamt täcker de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättningspolitiken, är återigen ett bevis på att rationalisering ger resultat.
Rationaliseringen har inte bara lett till att Europeiska unionens samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken har aktualiserats, utan även till att dessa båda grundläggande områden kompletterar och stödjer varandra bättre.
Huvudsyftet med att rationalisera och samordna politikområdena var att öka deras effektivitet genom att lägga större vikt vid praktisk handling än att varje år ta fram nya riktlinjer.
Både de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättningspolitiken antogs på tre års sikt.
Det stod klart redan från början att riktlinjerna endast får förändras när utvecklingen så kräver.
Inom denna ram, då det inte skett någon större utveckling, måste de treåriga riktlinjerna ligga fast i år.
Genom en fortsatt stabil strategi kommer vi att kunna förbättra vårt sätt att planera och förutse vilken påverkan Europeiska unionens politik på olika områden får och se till att politiken är långsiktig och effektiv.
Låt mig först säga några ord om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Kommissionen anser att den generella politiska strategi som uttrycks i riktlinjerna är fortsatt aktuell.
I 2004 års uppdatering lades tonvikt vid införlivningen av de tio nya medlemsländerna inom ramen för vår samordnade politik.
Låt mig ta upp dessa två aspekter mer i detalj, med hänsyn även till en del kommentarer som fällts i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Europeiska kommissionen har gett sitt stöd åt gemenskapens strategi för den ekonomiska politiken på medellång sikt som är fastlagd i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2003 – 2005.
Denna strategi har tre huvuddelar: makroekonomisk politik baserad på utveckling och stabilitet, ekonomiska reformer för att öka utvecklingsmöjligheterna och politiska insatser som gynnar hållbarhet.
Detta politiska paket lägger tonvikten på den draghjälp som den ekonomiska politiken kan ge för att uppnå Lissabonmålen.
Varför man skall behålla dagens strategi och nå framsteg är självklart.
För det första ligger den ekonomiska utvecklingen i linje med de förväntningar som gällde i fjol när rådet utfärdade de nuvarande allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Enligt våra nya ekonomiska prognoser håller Europeiska unionens ekonomi på att återhämta sig, något som väntas befästas.
Givetvis har jag beaktat det som Christa Randzio-Plath tidigare sade om oron för återhämtningen och tillväxten och Marie-Thérèse Hermanges uttalanden i dagens publikation om stagnationen i ekonomin och tillväxten.
I alla händelser är den allmänna ramen för den makroekonomiska politiken inte negativ.
Jag vill – och jag tror att vi måste – betona att vi måste anstränga oss för att stimulera den finansiella omstruktureringen när återhämtningen väl har kommit i gång och inga misstag får göras, vilket har hänt vid tidigare tillfällen när ekonomin sett bra ut på kort sikt.
För det andra krävs en beslutsam tillämpning av våra strukturella reformmål för att stärka både tillväxtmöjligheterna och en hållbar ekonomin.
Kommissionen medger i den första utvärderingen av tillämpningen av de nuvarande allmänna riktlinjerna i januari att vissa framsteg gjorts.
Det framstod dock tydligt att ytterligare framsteg med reformerna krävs för att inte äventyra det som Lissabonmålen har uppnått.
2004 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken betonar vikten av att integrera de nya medlemsländerna i samordningen av vår ekonomiska politik.
Det är positivt att ni i Christa Randzio-Plaths betänkande och i resolutionsförslaget uttrycker ert stöd för detta mål.
De ekonomiska utmaningar som de nya medlemsländerna står inför skiljer sig inte i sak från de som de nuvarande medlemsländerna står inför, de är bara större.
Vår strategi på medellång sikt för den ekonomiska politiken kan hantera de utmaningar de anslutande länderna står inför.
Synergieffekterna av den makroekonomiska politiken och de nödvändiga strukturreformerna leder till en gradvis de facto-konvergens mellan dessa länder.
Den gradvisa de facto-konvergensen är de anslutande ländernas viktigaste utmaning.
Vad gäller 2004 års riktlinjer för sysselsättningspolitiken vill jag först tacka utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och i synnerhet dess föredragande, Marie-Thérèse Hermange, för dess dynamiska sätt att förbereda Europaparlamentets ståndpunkt om riktlinjerna.
Det är mycket positivt att alla de frågor som behandlas i betänkandet berör de fyra grundläggande politikområdena som europeiska arbetsgruppen för sysselsättning och 2004 års gemensamma rapport om sysselsättningen har fastställt, vilket befästes vid vårens toppmöte, nämligen: förbättrad anpassningsförmåga hos arbetstagare och företag, fler personer till en attraktivare arbetsmarknad, förbättrad sysselsättningskvalitet och satsning på mänskliga resurser.
Jag anser följaktligen att vi i sak är på samma våglängd, vi har gemensamma intressen och vi prioriterar de närmaste årens åtgärder likadant.
Det betyder också mycket att ni betonade behovet av en mer noggrann granskning av medlemsländernas agerande för att sätta fart på genomförandet av sysselsättningsstrategin.
Låt mig i korthet ta upp kommissionens förslag om 2004 års riktlinjer för sysselsättning.
Kommissionen föreslår att behålla riktlinjerna såsom de antogs i ett rådsbeslut i juli förra året.
Som en del av våra gemensamma insatser för att rationalisera EU: s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik, följer riktlinjerna för sysselsättningspolitiken, liksom de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, en treårig cykel.
Den reform av sysselsättningspolitiken som genomfördes i fjol syftade till att på ett bättre sätt hantera de grundläggande utmaningarna för EU: s arbetsmarknad, för att kunna leva upp till Lissabonmålen för 2010.
Denna reform lade tonvikt vid ett medellångt perspektiv och att en rampolitik utformas med hänsyn till den mångfald som råder i det utvidgade EU.
Den gemensamma rapporten om sysselsättningen, som den europeiska arbetsgruppen för sysselsättning under Wim Koks ledning kommit överens om, lyfte fram vikten av att granska de reformer som medlemsländerna förbundit sig att genomföra, snarare än att inleda ett förfarande med förslag till nya ändringar av riktlinjerna.
Likaledes bekräftade vårens toppmöte det behov som fastställdes i den gemensamma rapporten om sysselsättningen av att sysselsättningsförfarandet nästa år ägnas åt att utvärdera framstegen.
Huvudfrågan i nästa gemensamma rapport om sysselsättningen måste därför bli medlemsländernas svar på de förslag som riktar sig till varje land.
Detta innebär att de nationella handlingsplaner som medlemsländerna, både de nuvarande femton och de nya medlemsländerna, skall lägga fram under hösten 2004 måste utgå från dessa förslag.
Låt mig till sist försäkra er om att Europeiska kommissionen är nöjd med Europaparlamentets konstruktiva hållning, där ändringsförslagen handlat om på skälen.
Europeiska kommissionen kommer under ytterligare förhandlingar med rådet också att ta hänsyn till och stödja de ändringsförslag som förbättrar vissa skäl.
Jag är fullständigt övertygad om att den oerhörda utmaning som vi står inför för att uppnå Lissabonmålen till 2010 gör det nödvändigt för oss att satsa helt på praktisk tillämpning, genom att omsätta utmaningarna i politisk handling.
