# ID: svediakorp-gov447914
# author: Randzio-Plath (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 760
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Parlamentet har alltid krävt att politiken på områdena ekonomi, sysselsättning, sociala frågor och finanser måste samordnas och ses som en helhet för att ge Europeiska unionen en konsekvent linje när det gäller strategin för tillväxt, sysselsättning och samhälle.
Vi anser att det är riktigt att vi bör fortsätta på den inslagna banan och betrakta dessa allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken inte endast ett år i taget, utan för en längre tidsperiod.
Detta innebär dock inte att vi inte kritiskt och med ett mycket praktiskt synsätt behöver granska dessa riktlinjer och se närmare på behovet av att anpassa sig till förändringar när det gäller tillväxt och sysselsättning.
Vi kan klart och tydligt se att den europeiska ekonomin fortsätter att förlora i styrka, och att den återhämtning eller positiva tillväxt som skett inom euroområdet främst kan tillskrivas en kraftig ökning av exporten, medan efterfrågan på hemmaplan har sjunkit på grund av att privatkonsumtionen varit låg ett antal kvartal i rad.
Detta är verkligen oroväckande, och därför vill vi överväga och omformulera dessa allmänna ekonomiska riktlinjer så att tillväxten stimuleras och blir mer ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar.
Detta lyckas bara om samtliga medlemsstater följer det som har beslutats.
Jag upprepar härmed parlamentets kritik angående att många medlemsstater inte lever upp till sina åtaganden om Lissabonstrategin när det gäller att alla åtgärder för att uppnå en verkligt hållbar tillväxt och en ökning av konkurrenskraften förs samman och får samverka.
Av denna anledning anser jag att de politiska riktlinjerna än mer måste fokusera på att stimulera den ekonomiska tillväxten genom investeringar och fler arbetstillfällen, och på så sätt öka produktionen.
Samtidigt som tillväxtinitiativet, med detta som mål, säkerligen kommer att välkomnas, bör riktlinjerna även klart och tydligt lägga tonvikten på mänskliga resurser, forskning och utveckling, och innovation, såväl som på en industripolitik som särskilt prioriterar små och mellanstora företag, förnybar energi och miljövänlig teknik.
Även om åtgärdsplanen för miljöteknik måste genomföras får vi inte glömma bort behovet av att investera i social infrastruktur, eftersom det produktionen inte ökar om vi inte bättre lyckas förena arbete och familj och därigenom öka sysselsättningen bland kvinnor.
Detta anser jag vara en mycket viktig åtgärd, det kan inte nog betonas att detta är ett område där många medlemsstater måste satsa mycket mer.
Inte heller är finansieringen av tillväxtstimulerande investeringar riktigare, och vi bör även innefatta samordningsåtgärder i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för att bekämpa orättvis skattekonkurrens och skattesmitning.
Visst kommer de tänkta anslagen i dagens Quick Start-program och i tillväxtinitiativet inte att föra oss längre än så, då alla ekonomiforskningsinstitut givetvis har rätt då de säger att inga investeringar under 1 procent av bruttonationalprodukten kommer att få önskvärd effekt, i synnerhet den önskade positiva effekten för den stora mängd människor i Europeiska unionen – mer än 14 miljoner – som är arbetslösa.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken måste fortsätta att sätta social och regional sammanhållning och verklig konvergens i främsta rummet, men det måste råda större klarhet om vilken politisk blandning som verkligen kan lyckas, då vi måste ha starka synergieffekter mellan å ena sidan nödvändiga strukturreformer, och å andra sidan investeringar och politik på det makroekonomiska planet.
Det är givetvis i detta sammanhang ett förnuftigt sätt att dra nytta av en mer flexibel stabilitets- och tillväxtpakt krävs.
Öppenhet och ett aktivt genomförande av Lissabonstrategin är inte endast höga ideal; detta synsätt utlovar verkligen en hel del i fråga om att använda reformpartnerskapen som ett medel att genomföra Lissabonstrategin.
Jag är övertygad om att sådana förändringssamarbeten måste ägna sig åt ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor över hela linjen om Lissabonstrategin skall kunna förbättras och få ett mer politiskt innehåll.
Eftersom jag är positivt inställd till Lissabonmålens andemening, menar jag att detta är den mest omfattande strategin för att bemästra Europeiska unionens problem, men vi måste självfallet reagera på en förändrad ekonomi genom att varje år aktualisera riktlinjerna, vilket enligt vår mening blir allt viktigare.
Varje reform av strukturfonderna måste även ta med i beräkningen vikten av att koppla samman riktlinjerna för den ekonomiska politiken med strukturfonderna och användandet av dem.
Dessutom måste det hela formuleras på ett sådant vis att samtliga parter verkligen tvingas göra kopplingen i den hållbara tillväxtens, fulla sysselsättningens och den sociala sammanhållningens intresse.
