# ID: svediakorp-gov447910
# author: Uca (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Beslutet i rättegången mot Leyla Zana visar med all önskvärd tydlighet att Turkiet ännu inte är moget för förhandlingar om anslutning till EU.
Opåverkad av de officiella reformerna i Turkiet fortsätter domstolen att handla i enlighet med forna tiders agerande, så att alla som närvarade vid förhandlingarna – vilket jag gjorde – kunde dra slutsatsen att det ursprungliga domslutet, grundat på en mening som sades på kurdiska, och som starkt kritiserats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, skulle bekräftas.
Turkiet kunde ha använt rättegången som ett sätt att visa att reformeringen av rättsväsendet inte endast är på pappret.
Detta handlade slutligen inte om detaljer i lagen, utan om en kvinna vars öde har blivit en symbol för den turkiska politikens och det turkiska rättsväsendets misslyckande, en kvinna vars rättegång var ett prov på hur allvarligt reformerna togs.
Varken det eller att världens ögon var riktade på den kunde få domstolen att genomföra en rättegång i enlighet med rättsstatens normer.
Låt mig då fråga er detta: om inte ens fallet Leyla Zana kan få förändringar till stånd i det turkiska rättsväsendet, hur skall då reformer alls kunna genomföras?
I princip – och låt mig vara tydlig på den punkten – förespråkar jag att Turkiet går med i EU, förutsatt att landet uppfyller de relevanta villkoren.
Turkiet har i åratal känt till att drastiska förändringar måste till för att det skall kunna gå med, men gårdagens dom visar att denna viljan ännu inte finns, och sålunda måste EU sluta prata om att anslutningsförhandlingarna snart kan tas upp igen.
De som i efterdyningarna av detta utslag fortsätter att hävda att anslutningsförhandlingar kan vara möjliga inom sex månaders tid, visar endast att de inte bryr sig om Köpenhamnskriterierna och att de är intresserade av att strategiska målsättningar genomförs på bekostnad av allt annat.
Tvärtom kvarstår det faktum att kriterierna för anslutning till EU har fastställts och måste fortfarande uppfyllas.
Så länge som Turkiet ignorerar detta faktum kan det inte bli några anslutningsförhandlingar.
