# ID: svediakorp-gov447908
# author: Oostlander (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill sluta mig till min kollega Joost Lagendijks goda retorik.
Jag skulle föredra att Leyla Zana är fri i ett land som förhandlar med Europeiska unionen.
Det är egentligen det enda alternativ som jag tycker är acceptabelt.
Faktum är att det är mycket ovanligt att någon har tillbringat så lång tid i fängelset och har innehaft Sacharovpriset nästan lika länge.
Situationen är ytterst märklig.
Det är likaså mycket ovanligt att Europeiska unionen under så lång tid har fortsatt som om det vore ” business as usual ”.
Detta får inte fortsätta.
Vi måste bråka och trycka på mer, så att dessa påtryckningar i sin tur kan påverka de motspänstiga krafterna i Turkiet.
Den gamla statsfilosofin, den gamla sortens kemalism, har fortfarande ett avsevärt inflytande, vilket denna rättegång visar.
De ansvariga är själva anhängare till denna gamla filosofi och drar såklart samma slutsats om och om igen.
Jag instämmer med de kolleger som redan nämnt att det ovanliga i detta fall är att regeringen, vilket vi måste erkänna, gör sitt bästa och har antagit några dramatiska lagreformer, särskilt den förändring som gjorde det möjligt att öppna rättegångar på nytt.
Den gjorde det också möjligt att frige någon från fängelse, men denna möjlighet används inte: lagstiftningen används antingen inte alls eller inte korrekt.
Jag anser att vi måste övertyga våra egna regeringar när det gäller detta.
Det är inte endast frågan om enskilda händelser, såsom det allvarliga fallet med Leyla Zana och hennes medarbetare.
Det är följden av en fråga av mer allvarlig natur som vi måste diskutera med Turkiet.
Jag vill även lägga till att det som jag ser det är av avgörande betydelse att etablera kontakter mellan domare och allmänna åklagare från EU och deras turkiska motsvarigheter för att ändra attityderna, då fel attityd kan få oss att ständigt hamna på fel spår, och hamna i den fälla med nationalistiskt hat mot minoriteter som orsakas av rädslan för att dessa kan undergräva statens integritet.
Av dessa anledningar tror jag vi måste utöva påtryckningar för att de möjligheter som finns att frige Leyla Zana med flera, som fängslats för liknande så kallade brott, utnyttjas i avvaktan på en reform av hela rättsförfarandet.
