# ID: svediakorp-gov447882
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Även jag skulle på Europeiska socialdemokratiska partiets grupps vägnar vilja framföra ett varmt tack till föredraganden för hennes arbete.
Det var på många sätt enkelt från början eftersom de politiska idéerna var likartade och gick parallellt, medan det var något svårare i andra aspekter, men om man är van vid att diskutera utifrån olika ståndpunkter och om man är inställd på en kompromiss, så finner man faktiskt en god kompromiss.
Varför anser jag, en socialdemokrat, att detta är en god kompromiss?
Det beror på att jag ständigt talar om för mina vänner att under de senaste åren och årtiondena har järnvägen förlorat marknadsandelar, eftersom det inte fanns någon avreglering eller något öppnande av marknaden.
Det som inträffade var inte en avreglering utan ett slopande.
Faktum är att det å ena sidan finns tunga lastfordon, som mer eller mindre körs genom hela Europa utan gränser.
Förarna behöver inte bytas vid gränsen, och förarhytten byts inte vid gränsen; det finns utan tvivel åtskilliga detaljerade bestämmelser om trafikskyltar, men de är relativt enkla att förstå.
Å andra sidan finns det tyvärr fortfarande järnvägssystem som är separerade från varandra, vilket medför hinder och som naturligtvis också gör järnvägen oflexibel.
Av den anledningen har många företag som, antingen vi gillar det eller inte, blivit alltmer beroende av just-in-time-tillverkning ofta hamnat i den situationen att de tvingats använda lastbil i stället för järnväg.
Kommer man som jag från ett land som belastas av omfattande genomfartstrafik med lastbil kan jag bara hoppas att det finns effektiva marknadsinriktade, men ändå, naturligtvis, miljöinriktade transportmedel, och för mig betyder det utan tvivel järnvägen.
Georg Jarzembowski hade rätt när han sade att järnvägsföretagen nu måste göra något åt detta.
Jag har jämt och ständigt kritiserat det faktum att järnvägsföretagen har tagit så lång tid på sig för att börja tänka i internationella och europeiska banor.
Jag hoppas dock att järnvägarna i dag – inte minst på grund av kammarens arbete – och till och med de anställdas företrädare, fackföreningarna, har en EU-inriktning.
Det finns förmodligen inte många fackföreningar som nu är så EU-inriktade som järnvägsfackföreningarna, eftersom de vet att framtiden beror på deras engagemang på EU-nivå.
Jag anser att de också i hög grad ansvar för denna utveckling.
Den tid då det fortfarande fanns eldare på engelska tåg, även då det inte fanns några eldar kvar att hålla i gång, är gudskelov över, och det finns arbetstagarrepresentanter som nu arbetar, precis som vi märker när det gäller lokförare, mycket konstruktivt med att avsiktligt ge järnvägarna en pånyttfödelse på EU-nivå och även få dem att konkurrera med vägtrafiken.
Det finns naturligtvis fortfarande mycket kvar att göra.
Så sent som denna vecka röstade vi om Cocilovobetänkandet.
Det är inte ännu den optimala lösningen, men det har skett vissa framsteg.
Georg Jarzembowski ser det inte som framsteg, men det positiva är att också han ibland måste kompromissa; till och med i Hamburg i norra Tyskland måste han kunna kompromissa.
Så med lite tur kommer vi att kunna finna en god lösning på frågan om att uppväga externa kostnader.
För jag anser att alla förnuftiga personer, alla förnuftiga trafikexperter, skulle säga att vi både behöver järnvägar och vägar.
Det handlar om den lämpliga balansen.
Under denna period anser jag att en god kompromiss har kommit fram.
Vi skall se vad vi skall göra med persontrafiken.
Jag håller med Sylviane Ainardi om att vi behöver se över de åtgärder som har vidtagits.
Hittills har det faktiskt inte varit mycket öppnande av marknaden, inte mycket villighet från järnvägsföretagens sida för att acceptera marknaden.
Jag hoppas att detta nu kommer att bli fallet i större utsträckning.
Jag skulle ännu en gång varmt vilja tacka föredraganden för hennes arbete.
Jag skulle också vilja tacka er, fru Cederschiöld, så mycket för hur ni skött ordförandeskapet för förlikningskommittén, på ett målinriktat och varsamt vis.
Detta gjorde det möjligt att ligga i nivå med rådet och kommissionen.
Detta i sig självt anser jag vara en viktig milstolpe i utvecklingen av EU: s järnvägssystem.
