# ID: svediakorp-gov447872
# author: Angelilli (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Till sist, och då nästan för sent, gick jag med på att skriva på detta förslag till misstroendeförklaring mot kommissionen för Eurostataffären.
Ärligt talat tycker jag varken att jag är okunnig eller ännu mindre antieuropeisk, inte heller tycker jag att jag kan klandras för att dra vanrykte över kommissionen; det har den klarat av på egen hand.
När allt kommer omkring tvingades vi nästan till denna extrema åtgärd genom kommissionens likgiltighet och nonchalanta inställning gentemot parlamentet eftersom – och jag vill påpeka detta – detta inte är någon improvisering.
Under mer än ett år har det varit hundratals frågor och mycket parlamentariskt arbete bakom denna extrema åtgärd.
Hur som helst väntade vi oss att kommissionen inte skulle bete sig som Pontius Pilatus; det är vad vi förväntade oss och vad jag tycker att vi förtjänar eftersom vi, trots allt, är den enda institutionen med verklig folklig legitimitet.
Jag vill inte återkomma till de många frågor som inte fick vettiga svar eller de bra förslag som kommissionen lade fram inför framtiden.
Jag vill dock än en gång kommentera den organisation som är inblandad, dvs.
Eurostat.
Det är värt att komma ihåg att Eurostat inte sysslar med att ta fram intressant och oförarglig statistik.
Eurostat är en institution som genom sin kontroll och sitt statistiska arbete i själva verket är garanten för stabilitets- och tillväxtpakten: den övervakar efterlevnaden av Maastrichtkriterierna.
Den deltar därför i arbetet med att staka ut medlemsstaternas ekonomi- och finanspolitik och med se till att medlemsstaterna antar en strikt politik som ofta innebär nedskärningar i budget och välfärd.
Eurostat är sålunda en institution som har en övervakande uppgift, och dess opartiskhet och auktoritet får inte bli ens det minsta lilla skamfilat av tvivlen och misstankarna som hänger över institutionen i dag.
Jag beklagar alltså, kommissionär Reding, men Eurostataffären kan inte avfärdas som ett beklagligt undantag.
Vi inser att denna affär är pinsam, det är den för mig med, men jag anser att det är medborgarna som efterlyser att detta inte tolereras, samma människor som vi ber att göra uppoffringar för stabilitets- och tillväxtpakten.
Jag vill inte hålla föreläsningar om demokrati för någon – Gud förbjude –, men jag vill helt stillsamt påpeka att demokrati bygger på minoriteters rättighet att uttrycka sin åsikt.
