# ID: svediakorp-gov447870
# author: Napoletano (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det dokument som vi diskuterar liknar mera ett valprogram än ett parlamentariskt förfarande.
Det faktum att det utarbetades och undertecknades av minoriteter kända för att vara antieuropeiska visar dessutom tydligt denna avsikt.
Det är en bekräftelse på att perioden före ett val gör parlamentets arbete mer vansinnigt och ger inspiration till initiativ som det vi sysslar med i kväll.
Eurostataffären tas än en gång upp till diskussion av några av våra kolleger för att dra allmän skam över de europeiska institutionerna och i synnerhet över kommissionen och dess ordförande.
Mina kolleger som skrev under detta dokument vet att Eurostataffären har undersökts och fortfarande undersöks noggrant av parlamentet och även kommer att vara ämnet i en femtielfte resolution under detta sammanträde.
Misstroendet runt denna affär framgår tydligt, medan inget sägs om de särskilda åtgärder som kommissionen har vidtagit och mer allmänt de reformer som har genomförts för att uppnå den goda förvaltningssed som vi vill skall genomsyra alla Europeiska unionens institutioner, en process som detta parlament och även dess budgetkontrollutskott har följt steg för steg och som här har nämnts av kommissionsledamot Viviane Reding.
Det är naturligtvis lätt att röra upp en skandal om enskilda frågor för att fånga allmänhetens intresse, eftersom den ofta är dåligt informerad om politik och om Europeiska unionens institutioner.
Det är svårare att ge Europeiska unionen en politisk dimension och börja med att anta en riktig konstitution.
Som företrädare för Europeiska socialdemokratiska partiets grupp är jag samtidigt stolt över att ingen i min grupp skrev under detta förslag.
Stödet från de brittiska konservativa visar än en gång tydligt det ohållbara sambandet mellan denna grupp och traditionen i Europeiska folkpartiet, som så väl företräds av Françoise Grossetête och även av María Antonia Avilés Perea.
Bland dem som har skrivit under lägger jag märke till många ledamöter av Gruppen Unionen för nationernas Europa, där särskilt företrädarna för italienska sticker ut.
För mig verkar den här hållningen vara en kontrast till den roll som Italiens vice premiärminister Gianfranco Fini spelade i arbetet med konventet.
Det är kanske därför som Cristiana Muscardini så klokt drog tillbaka sin underskrift.
Om ledamöterna i hennes delegation skulle följa hennes exempel skulle det skapa misstänksamhet kring genuiniteten hos de 66 underskrifter som talmannen kungjorde i kväll, utan att nämna de så kallade ” tekniska underskrifterna ”, som inte heller lär leda till ja-röster.
Det finns dock en annan ledtråd i tolkningen av de rätta avsikterna som döljer sig hos dem som lade fram detta förslag, och det är den som gavs av vice talmannen i Italiens senat, Roberto Calderoli, den ledande företrädaren för .Han hävdade att de som har skrivit under egentligen är hemliga anhängare till Romano Prodi.
Parlamentets tillit till kommissionens ordförande skulle i sanning stärkas och hans anseende öka till följd av detta förslag, som alldeles säkert kommer att förkastas.
Om detta är sant, vad skall man då säga om Francesco Enrico Speroni, medlem i samma parti som Calderoli?
Är han medveten om att han håller på att förvandlas till en av de mest ivriga anhängarna till Europeiska kommissionen?
Om det verkligen förhåller sig på detta vis och vi betraktar förslaget till misstroendeförklaring mot bakgrund av det, anser jag att alla de som har skrivit under har något att tänka på.
