# ID: svediakorp-gov447865
# author: Camre (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 463
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi har försökt klarlägga skulden för vad som har hänt, men det har inte gått.
Som vi uppfattar det är det ingen som tycker att det finns anledning att klandra dem för någonting.
Det var slutsatsen i den rapport som lades fram av den så kallade oberoende expertkommittén i mars 1999 om problemen hos den tidigare Santerkommissionen.
Detsamma kan sägas om Eurostatskandalen.
Alla försvarsmekanismer har satts i gång.
Kommissionsledamot Pedro Solbes kan inte klandras, för han läser inte tidningarna.
Kommissionsledamot Neil Kinnock kan inte klandras, för han lyssnade inte när Freddy Blak talade om för honom vad Dorte Schmidt Brown hade sagt.
Kommissionsledamot Michaele Schreyer kan inte klandras, för hon läser inte revisionsberättelserna, och Romano Prodi, kommissionens ordförande, kan inte klandras det minsta, för han såg till att han inte fick någon information vare sig från Europaparlamentet eller från pressen, och om man inte vet om något kan man ju inte klandras, som Prodi säger.
Det enda som man kan förundras över är hur personer som har så liten förmåga att uppfatta vad som pågår runt omkring dem har kunnat hamna så högt upp.
Sanningen är förstås att de har vetat vad som har pågått vid Eurostat i minst ett år, men de dolde något som inte borde döljas.
Man kan kalla det malplacerad lojalitet med ett korrupt system.
Man kan kalla det svågerpolitik.
Vad man än kallar det, är det ovärdigt en intereuropeisk institution.
Det är därför vi vill få fram vem som bär skulden, men systemet är utformat för att hindra oss från att göra det.
I en vanlig demokrati kan kritik från ett parlament leda till ett misstroendevotum.
Det händer då och då i våra medlemsstater.
Om en regering har en ordentlig majoritet spelar det ingen större roll.
En regering som vinner en misstroendeomröstning kommer i regel starkare ur omröstningen.
I detta fall är kommissionen säker på att vinna eftersom majoriteten här i parlamentet inte vill klarlägga skuldfrågan, och de bland oss som lade fram detta förslag till misstroendeförklaring vet att vi kommer att förlora.
Icke desto mindre har de som är lojala mot kommissionen varit fullt upptagna med att hindra oss från att över huvud taget ha denna debatt och den följande omröstningen.
Underskrifter har misstänkliggjorts och tagits bort utan anledning, och ledamöter har pressats att dra tillbaka sina underskrifter.
Det är inte sann parlamentarism.
Det är något ruttet som genomsyrar hela Eurostatfrågan, och en majoritet av parlamentet vill inte bidra till att klarlägga skuldfrågan.
Jag rekommenderar att ledamöterna röstar för vårt förslag till misstroendeförklaring.
