# ID: svediakorp-gov447850
# author: Reding, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 711
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tillåt mig för det första, eftersom jag inte kommer att få något mer tillfälle i denna kammare, att gratulera ordföranden i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, min kära kollega och vän Michel Rocard.
Vi har gjort en hel del gott arbete under de senaste åren.
Jag beklagar att det måste sluta med en meningsskiljaktighet.
Vi är emellertid inte oeniga om grundfrågan, eftersom vi har samma grundtanke – att se till att de europeiska kulturhuvudstäderna fortsätter att vara verkliga språngbrädor för europeiska kulturer och mångfald.
Dessvärre tillåter det faktum att fördragen kräver enhällighet i kulturfrågor oss inte att gå vidare, vilket är vad vi egentligen behöver göra.
Det är därför som vi, samtidigt som vi hoppas på att snart ha ett nytt fördrag som föreskriver majoritetsbeslut i kulturfrågor, vilket skulle vara till enormt stor hjälp för att vi skall kunna göra framsteg inom många områden, bör föreslå en radikal genomgång så snart som möjligt av sättet att välja ut europeiska kulturhuvudstäder.
Det finns två saker som jag skulle vilja ta upp.
Den första är att jag håller med dem av er som har sagt att en reparationslösning kan vara en möjlighet inför framtiden.
Tidigare har de europeiska kulturhuvudstäderna ofta inte varit tillräckligt europeiska.
Om vi har två huvudstäder som vi bygger broar mellan kan denna EU-dimension stärkas avsevärt.
Jag måste också försäkra er att denna kommissionär har sin pilgrimsstav redo för att åka till städerna när de förbereds, för att argumentera för ett mer europeiskt program.
Jag anser att de senaste tre exemplen, Graz, Genua och Lille, för att bara nämna några, visar en anmärkningsvärd ansträngning att sätta den europeiska kulturaspekten på dagordningen och överskrida de regionala och nationella dimensionerna.
Jag är därför optimistisk, eftersom jag talar med utgångspunkt i det som görs.
Det finns till och med vissa medlemsstater som gör som vi vill inför framtiden – en hälsosam konkurrens för att välja den bästa staden.
Det som sker i England, Tyskland och på andra håll är underbart.
Vi är naturligtvis också medvetna om att det finns negativa exempel, men i dag föredrar jag att främst se på de positiva exemplen, eftersom de är underbara och visar oss att de europeiska huvudstäderna är en god idé med en fantastisk framtid.
Jag lägger stor vikt vid de broar som skall byggas mellan städerna.
Titta exempelvis på det luxemburgska förslaget, som skapade vissa problem, eftersom det inte var tillräckligt utvecklat.
Juryn protesterade.
Luxemburg lämnade in en ny plan som skapar synergier inom den stora regionen i Europa, det vill säga Tyskland, Luxemburg, Belgien och Frankrike, och även skapar synergier med en rumänsk stad som historiskt har haft ett specifikt förhållande till Luxemburg.
De talar till och med fortfarande luxemburgska där.
Det visar er att om vi verkligen gör vårt jobb och uppmuntrar städerna att bli bättre, att vara verkligt europeiska i sina kulturella val, kan resultatet bli mycket positivt.
Jag håller med de ledamöter som har nämnt vissa städer för att visa hur utnämnandet till europeiska kulturhuvudstäder öppnade nya perspektiv för dem genom att vägleda dem mot kulturell industri, kulturell turism och kulturell ypperlighet.
Detta är exempelvis fallet med en stad som Glasgow, som inte var speciellt kulturinriktad i början.
Detsamma gäller Liverpool.
Dessa städer upplever en utveckling som inte bara är industriell och social, utan även innefattar medborgarna och kulturen.
Om vi arbetar hårt i framtiden, så som det nuvarande parlamentet, för vilket detta är den sista kulturdebatten, har gjort under de senaste fem åren tvivlar jag, ordförande Rocard, inte ett ögonblick på att det som ert utskott vill och det som er kommissionär alltid har förespråkat kommer att realiseras i framtidens kulturstäder.
Jag hoppas att de goda exemplen i det förflutna kommer att följas i framtiden, och jag önskar alla medborgare och de som arbetar med kultur mod och nöje när de möts i framtiden i Europas kulturstäder.
