# ID: svediakorp-gov447847
# author: Hieronymi (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Reding!
Vi är alla helt överens om det som vi nu har hört, nämligen att det beslut som fattades av rådet var förhastat och felaktigt.
Nu anser jag emellertid att vi bör göra allt som står i vår makt för att göra det bästa av situationen, i de berörda ländernas intresse och, framför allt, i den europeiska kulturens intresse.
Hur mycket jag än rent teoretiskt skulle ha föredragit vår ordförandes tydliga och puristiska lösning tror jag ändå att det nu är dags att kasta om rollerna.
Vi bör nu se denna nödvändiga lösning inte som en nödåtgärd utan som en positiv möjlighet att framhäva EU: s kulturella mångfald genom att ha inte bara en kulturhuvudstad utan – och varför inte – två huvudstäder för vårt fantastiska Europa, som för första gången innesluter öst och väst och symboliserar vår kulturella mångfald.
Det får då inte vara någon skillnad mellan gamla och nya medlemsstater; det måste vara två likvärdiga städer, som symboliserar den kulturella mångfalden i Europa.
Vad som då kommer att vara viktigt är att den uppfattning, den vision, som ligger bakom tanken på en europeisk kulturhuvudstad bör spela en större roll.
Den skall inte bara handla om att städer skildrar sig själva och sin fantastiska historia, sitt förflutna och sin nutid, utan om att de visar fram hur europeisk historia har skrivits och dagens Europa i deras tappning.
Ur denna synvinkel ser jag inte den resolution som vi nu antar som – om man ser på dess ursprung – en stor möjlighet för Europas kulturella mångfald.
