# ID: svediakorp-gov447826
# author: Nordmann (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 244
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att Véronique De Keysers betänkande är mycket ojämnt.
Vissa kapitel är intressanta och öppnar nya vyer, särskilt när det gäller reproduktiv hälsa och funktionshindrade personers rättigheter.
Men när det gäller kärnfrågan, som Véronique De Keyser på sätt och vis hade velat ge företräde åt, anser jag att hon har behandlat den ganska torftigt.
Jag talar om sambandet mellan mänskliga rättigheter och kampen mot terrorism och, mer specifikt, den utmaning som kampen mot terrorism ställer demokratin inför.
Under 1900-talet ställdes demokratierna inför utmaningen med krig.
Kunde vi gå i krig och fortfarande vara demokratier?
Det var nödvändigt att finna lösningar som innebar jämvikt mellan idealet och verklighetens tvång.
Nu måste vi visa vår kreativa förmåga igen genom att försöka åstadkomma jämvikt i de aktuella frågorna.
Vi kan inte jämställa terroristernas rättigheter med de rättigheter som offren för terrorismen har.
Vi kan inte tillåta att kampen mot terrorismen får inta andra platsen efter kampen mot dem som bekämpar terrorismen.
Ändå är detta, särskilt med hänsyn till Mellanöstern, den obehagliga känsla som Véronique De Keyser framkallar när hon försöker få allt på jämställd fot, men det vi måste göra är att uppfinna en rättighet som innebär legitimt demokratiskt försvar mot terrorismen.
Det är den centrala frågan, och tyvärr misslyckades hon med att ta upp den, och det beklagar jag.
