# ID: svediakorp-gov447823
# author: Stockton (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman! [för det första måste jag gratulera er till ert betänkande, fru De Keyser]!
Det finns emellertid en oroande underström i det sätt som mänskliga rättigheter och terrorism har tagits upp på.
Samtidigt som jag delar några av de känslor som min kollega Geoffrey Van Orden har gett uttryck för oroar jag mig även från en annan synpunkt.
Centraliserade regeringar, nationella eller internationella, är mycket snabba när det gäller att ta befogenheter och fastställa mekanismer som hjälpa dem i kampen mot terror, men som med säkerhet urholkar de fastställda rättigheterna och medborgarnas friheter.
Det är därför en oförliknelig ironi att den antiterrorismpolitik, som vi alla stöder, kan gå så långt att den leder till att våra friheter inskränks på samma sätt som terrorister själva gör.
Herr talman!
Om det inte sker ett valmirakel i juni, eller en massiv självuppoffrande avgång bland mina kolleger, är detta det sista tillfället då jag har nöjet att tala inför denna framstående och förnäma kammare.
Får jag, med ert överseende, herr talman, ta detta tillfälle i akt att föra till protokollet mitt uppriktiga tack till ledamöterna av denna kammare, personalen här och i Bryssel, och framför allt mina kolleger i den brittiska konservativa delegationen för den generositet, vänlighet, hjälp, sympati och det ofta behövliga stöd som alla har gett mig under de senaste fem åren.
Jag skulle ljuga om jag sade att jag var nöjd med min blygsamma placering på mitt partis lista i den sydvästra regionen i Storbritannien, men det skulle inte vara en lögn att säga att jag har njutit av dessa fem år, kanske mer än jag kan förklara.
Så, herr talman!
Tack och farväl.
