# ID: svediakorp-gov447814
# author: Ribeiro e Castro (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag håller med om det som föregående talare just har sagt.
Vi skulle också ha föredragit ett betänkande som tog upp den gemensamma kärnan i kulturen med de mänskliga rättigheterna, som är tagen från FN: s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter.
Det är i den riktningen vi bör gå, i stället för att använda oss av dessa betänkanden för något annat syfte.
Jag bekräftar att betänkandet är bättre än originalversionen som avvisades i utskottet, men jag vill ändå komma med några iakttagelser från min egen och från min grupps sida.
För det första ett par ord om Sacharovpriset och de tre pristagarna, som fortfarande förföljs.
Resolutionen saknar jämvikt när man i motiveringen citerar tre fall i Turkiet, Burma och Kuba, medan man i punkt 23 i den slutliga resolutionen nonchalerar situationen för Osvaldo Payá på Kuba.
Detta måste ändras, för i annat fall kan vi anklagas för minnesförlust och fördomar.
För det andra, när det gäller terrorismen har vi fortfarande inte lyckats få till stånd något balanserat sätt att ta itu med den.
Men framför allt vill jag uttrycka mina reservationer när det gäller hur frågan om reproduktiv hälsa har införlivats i detta ärende, och särskilt när det gäller den koppling som man gjort mellan abort och reproduktiv hälsa – något som jag helhjärtat motsätter mig.
För att bara citera några få siffror i betänkandet står det i motiveringen att det sker 100 aborter i minuten, och att 70 000 kvinnor dör varje år på grund av riskabla aborter.
Jag har gjort några kalkyler, och detta innebär att 52 560 barn dör varje år som inte är skottår, och att 52 700 dör under varje skottår, förutom dessa 70 000 kvinnor.
Detta är förvisso oroande siffror, men vår vinkling av det är helt olika: vi anser att de bekräftar rätten till liv.
