# ID: svediakorp-gov447809
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 799
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Skyddet av de mänskliga rättigheterna är av tradition en av kärnfrågorna för Europaparlamentet, och det finns i själva verket ett politiskt samförstånd om hur den skall hanteras.
De normer som skall tillämpas finns i de internationella avtal som skyddar de mänskliga rättigheterna.
De som bryter mot dessa normer eller av försumlighet medger att de bryts måste räkna med att bli kritiserade av denna kammare.
Men detta års betänkande – i motsats till alla sina föregångare under mandatperioden – har inte fötts under någon gynnsam stjärna.
Vår huvudsakliga kritik gäller att föredraganden har belastat det som var avsett att vara ett årligt betänkande om mänskliga rättigheter med en oacceptabel mängd ideologisk ballast, och gjort sina egna käpphästar, för att inte säga fixa idéer, till den centrala punkten.
Därför saknades till att börja med en allmän och oomtvistad komponent, som över huvud taget kom med i texten enbart med hjälp av 70 ändringsförslag.
Låt mig än en gång klargöra att ett sådant här betänkande måste handla om de stora frågorna, dvs. om frågor som till exempel var vi skall kräva demokrati, fria val, åsiktsfrihet, pressfrihet, tros- och samvetsfrihet, avlägsnande av juridisk och praktisk diskriminering mot kvinnor, skydd av den fysiska integriteten osv.
Var skall vi kritisera rådet när det i synnerhet gentemot stora länder bara avger läpparnas bekännelse i fråga om de mänskliga rättigheterna?
Det behöver inte sägas att det bara är rätt och riktigt att i ett sådant betänkande hänvisa till – exempelvis – funktionshindrade personers rättigheter.
Naturligtvis måste deras rättigheter, som medborgare i staten och med jämlik status, drivas igenom, och förnedrande behandling i offentliga lokaler måste fördömas.
Inom gränserna för vad individuella stater kan göra inbegriper den mänskliga rätten till liv också rätten till hälsovård, men man måste sluta upp med att maskera detaljerade krav när det gäller hälsa och socialpolitik – hur önskvärda de än kan vara – som en lista över mänskliga rättigheter, och göra dem odödliga i detta betänkande.
Faktum är att allt det som garanteras som mänskliga rättigheter kan krävas som lagstadgade rättigheter, och de som misslyckas med att erbjuda dem kränker de mänskliga rättigheterna.
Inte i någon enda konstitution, eller i någon enda internationell konvention – europeisk eller annan – förklaras det emellertid att de detaljerade krav som ni här ställer är mänskliga rättigheter där avsaknaden är åtalbar.
Om detta vore fallet skulle borgmästaren i Rabat eller hans motsvarighet i Lagos kränka de mänskliga rättigheterna genom att han misslyckas med att uppfylla ert krav att stadsbussarna skall utrustas med dörrar som kan användas av personer med funktionshinder.
Om han misslyckas med det kan han mycket väl vara en dålig borgmästare, men han kränker inte de mänskliga rättigheterna.
Detta visar just hur felaktigt ert sätt att närma er problemet är.
Distribution av fria kondomer är inte heller någon mänsklig rättighet, men i detta fall är det ett mål som bör uppnås.
Presidenten i Sydafrika, Thabo Mbeki, kan mycket väl ha en felaktig uppfattning om hur aids skall bekämpas, men det innebär inte att han kränker de mänskliga rättigheterna.
Kammaren har här Mario Mantovanis utmärkta betänkande om situationen för funktionshindrade personer, och det är rätt plats för alla de saker som ni räknar upp, men då skulle ni bara kunna lägga fram ändringsförslag, och betänkandet skulle inte bära ert namn.
Låt mig säga er att i Mario Mantovanis betänkande läggs allt detta fram så mycket bättre.
Därför kommer vi att rösta för hans betänkande och inte för ert.
När det gäller er andra käpphäst, reproduktiv hälsa, hör den hemma i utskottet för utveckling och samarbete eller i Junkerbetänkandet om 10 år efter Kairo – i själva verket finns den redan med där –, men i denna form hör den inte till kategorin garanterade mänskliga rättigheter, där avsaknaden är åtalbar.
Vem vill ni då väcka åtal emot?
Här är ni och jag ofta inte så långt ifrån varandra.
Jag är också emot denna Mexico City-policy.
Jag är också den första som vill att katolska missionsstationer skall lämna ut kondomer snarare än att fördöma dem, men när ni begär att vi i EU skall kompensera bortfallet av medlen från USA, då tror jag att andra också kan komma på idén att spara pengar.
När allt kommer omkring kommer ju EU att ersätta dem, eller hur?
Samförståndet om mänskliga rättigheter har funnits i många år här i kammaren, men som jag ser det gör ert betänkande ingenting för att bibehålla det.
