# ID: svediakorp-gov447808
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,733
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även jag välkomnar tillfället att uttala mig inför kammaren inom ramen för denna debatt om mänskliga rättigheter.
Det är en viktig debatt.
Som jag tidigare nämnde är det en fråga som särskilt oroar och intresserar mig.
Det är mycket viktigt att förbättra dialogen mellan parlamentet och rådet när det gäller frågor om mänskliga rättigheter.
Det är en viktig fokusering som det irländska ordförandeskapet gör.
Det är mycket viktigt att vi håller ihop när det gäller denna fråga.
Jag vill tacka Véronique De Keyser för hennes mycket värdefulla betänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2003 och Europeiska unionens politik på området.
Betänkandet kommer att utgöra en del av ett mycket viktigt samtal.
Vi kanske inte instämmer i vissa av dess delar, men i själva verket är detta ett mycket bra betänkande.
Skyddet och främjandet av mänskliga rättigheter borde vara ett konstant mått på våra internationella åtgärder.
Vi vidhåller den grundläggande principen att mänskliga rättigheter är universella, odelbara, inbördes beroende och hänger ihop.
Som kommissionär Chris Patten precis sade är de så nära besläktade med de bekymmer som vi har i en orolig värld.
Jag behöver inte betona det nära släktskapet mellan fred, säkerhet och stabilitet å ena sidan och respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokrati å andra sidan.
Den pågående debatten i parlamentet kommer lägligt, bland annat av den anledningen att den sammanfaller med den aktuella sjätte sessionen för Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna, som pågår i Genève.
Jag skulle vilja säga några ord om vår förbindelse med kommissionen.
Parlamentets årsrapport hänvisar med rätta till den höga grad av överensstämmelse mellan Europaparlamentets prioriteringar som uttrycks i dess resolutioner och den EU-åtgärd som vidtas vid sessioner i kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
Detta är ett konkret exempel på genomförandet av ett närmare samarbete mellan rådet och Europaparlamentet för att nå öppenhet och klarhet samt Europeiska unionens politik om mänskliga rättigheter.
Detta är faktiskt en av de rekommendationer som rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) gav i sina slutsatser den 10 december 2002 om mänskliga rättigheter och demokratisering av tredjeländer.
Europeiska unionen har spelat en positiv roll i samband med kommissionens session i Genève i år.
När det gäller situationen i enskilda länder har unionen hittills lyckats lägga fram resolutioner om mänskliga rättigheter i Vitryssland, Turkmenistan och Nordkorea med framgång.
Kommissionen antog också en resolution om de israeliska bosättningarna i de ockuperade arabiska områdena.
De tematiska resolutioner som Europeiska unionen lagt fram har också på ett framgångsrikt sätt förts framåt på vägen mot ett antagande.
Unionens resolution om avlägsnandet av alla former av religiös intolerans har till exempel antagits genom samförstånd.
Resolutionen om barns rättigheter antogs enhälligt först efter en omröstning som Förenta staterna krävde.
Jag förväntar mig att kommissionen också kommer att anta Europeiska unionens resolution om dödsstraff senare denna vecka.
Allt detta är välkommet.
Ett antal viktiga initiativ av Förenta staterna och EU har dock fallit.
Detta beror till stor del på hur Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna är sammansatt.
Det återspeglar också vissa regionala gruppers ovillighet att acceptera något fördömande av sina medlemmar.
Detta har alltid frapperat mig som en av de olyckliga bristerna inom FN-systemet.
Ett initiativ från EU om Tjetjenien förkastades, och vår resolution om Zimbabwe blev till ett blockerande förslag.
Det är anmärkningsvärt att antalet röster emot resolutionsförslaget om Tjetjenien i år var betydligt högre än de som registrerades för samma fråga förra året.
Vi måste analysera detta resultat och förstå varför detta har hänt.
Vi måste också ta upp den mängd kritiska, landsspecifika resolutioner som vi lade fram inför kommissionen.
Inte minst måste vi besluta om huruvida vi prioriterar att utarbeta unionens förklaringar så att världen vet var vi står, eller i själva verket vill se våra texter antagna av en majoritet av ledamöterna i kommissionen.
Om jag kunde få begagna mig av ett mindre diplomatiskt språkbruk är det kanske dags att Europeiska unionen lär sig att ” boxas lite smartare ” när det gäller hanteringen av kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
Om vi vill vara effektiva, i motsats till att bara framföra förklaringar, måste vi ha en strategisk strategi.
Jag tänker ta upp tre prioriterade områden som nämns i betänkandet.
I sitt betänkande koncentrerar sig Véronique De Keyser på tre huvudteman: för det första, avvikelser till följd av kampen mot terrorismen på internationell nivå; för det andra, inverkan på den internationella situationen när det gäller den reproduktiva hälsan; och för det tredje, de funktionshindrades rättigheter med särskild hänsyn till konfliktsituationer eller i extremt fattiga länder eller utvecklingsländer.
När det gäller funktionshinder slogs jag, när jag läste betänkandet, av hänvisningen till det faktum att tre fjärdedelar av de funktionshindrade lever i utvecklingsländer.
Handikappens utbredning och intensitet i utvecklingsländerna förvärras av fattigdom och, som kommissionsledamot Chris Patten sade, av konflikter.
Det är ett fasansfullt faktum att stympning och handikapp i många fall härrör från användningen av landminor som tillverkas i så kallade utvecklade, civiliserade nationer och sedan exporteras till tredje världen.
För att erkänna de rättigheter som tillkommer personer med funktionshinder kommer vi under det irländska ordförandeskapet att fortsätta utveckla arbetet inom unionen och på FN-nivå för att det skall leda till att en FN-konvention om mänskliga rättigheter för funktionshindrade utarbetas.
Mot bakgrund av reproduktiv hälsa belyser årsrapporten den oroande ökningen när det gäller utbredningen av hiv / aids i Östeuropa och i Centralasien, och förhållandet mellan fattigdomsfrågor och frågor om reproduktiv hälsa.
Det irländska ordförandeskapet har erkänt vikten av att ta upp aidsfrågan, och det ligger långt utanför någon regerings förmåga att lösa den.
I februari var ordförandeskapet värd för en stor konferens i Dublin om problemen med hiv- / aidsepidemin i regionen, som gick under titeln ” Riva gränserna: kampen mot hiv / aids i Europa och Centralasien ”.
När det gäller reproduktiv hälsa i allmänhet vill jag säga att Europeiska unionen kommer att arbeta oreserverat för att se till att rättigheterna till reproduktiv hälsovård och tjänster som accepteras i alla grundläggande dokument från stora FN-konferenser skall genomföras.
Europeiska unionen och dess medlemsstater är engagerade i det särskilda målet för reproduktiv hälsa som man kom överens om vid den internationella konferensen i Kairo.
Detta innebär att primär hälsovård – reproduktiv hälsovård – skall vara tillgänglig för alla individer av lämplig ålder så snart som möjligt och inte senare än 2015.
Detta engagemang visar sig genom den förordning om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv hälsa, som antogs av Europeiska rådet i juli 2003.
Som när det gäller terrorism har Véronique De Keyser helt rätt när hon betonar att faran med känslomässiga reaktioner, som rädsla, ilska och en önskan om hämnd, kan leda till uppmaningar om repressiva åtgärder i kampen mot detta fenomen.
Detta är ett vanligt tema som har passerat en massa debatter i denna kammare: vi är alla intresserade av en gemensam kamp mot terrorism, men vi måste också se till att kampen balanseras med respekt för mänskliga rättigheter, för demokratiska principer och för rättsstatsprincipen.
Under perioden efter september 2001 har kampen mot terrorism blivit en global prioritering.
Samtidigt har kampen skapat nya utmaningar för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter.
Terrorverksamhet kan aldrig rättfärdigas av något skäl eller någon ideologi, och måste oreserverat fördömas.
Den godtyckliga slakten av intet ont anande människor, som är utmärkande för terrorismen, består först och främst av ett uppenbart förnekande av den mest grundläggande rättigheten av dem alla: rätten till liv.
Alla stater har en plikt att skydda sina medborgare från terrorattacker och att bekämpa terrorismen i alla dess former.
Ändå, för att få största möjliga stöd och för att lyckas på lång sikt, måste kampen mot terrorismen genomföras i full respekt för mänskliga rättigheter och i full respekt för grundläggande friheter.
Främjandet av mänskliga rättigheter borde vara en integrerad del av kampen mot terrorism.
Vi måste också utreda terrorismens orsaker.
Att försöka tolka terrorismens orsaker skall inte förstås som ett slags svärmeri för terrorismen eller terrorister.
Tvärtom är det ett viktigt steg i elimineringen av terrorism.
Såsom ordföranden för Europeiska rådet, Bertie Ahern, sade här i parlamentet förra månaden att vilken duktig läkare som helst kommer att säga oss att när man behandlar en sjukdom är det först nödvändigt att ta itu med dess orsaker liksom dess symtom.
Alltför ofta kan den förenklade reaktionen på terrorism jämföras med att endast ta itu med symtomen, inte sjukdomen.
Mot bakgrund av att bekämpa terrorismen noterar Véronique De Keyser också med rätta att man inte behöver använda detta mål som en ursäkt för att undertrycka pressfriheten, och särskilt inte som ett rättfärdigande för attacker på individer eller enskilda journalister.
Europeiska unionen har traditionellt fäst stor vikt vid det arbete som alla försvarare av mänskliga rättigheter utför, däribland dem inom massmedierna.
Människorättsförsvarare har blivit alltmer effektiva när det gäller att garantera bättre skydd för offer för brott mot mänskliga rättigheter.
Denna utveckling har dock ofta nåtts till ett högt pris och till en hög enskild kostnad.
Försvararna själva har allt oftare blivit mål för attacker, och deras rättigheter har kränkts i alltför många länder.
Medan Europeiska unionen har fäst stor vikt vid skyddet av människorättsförsvarare har detta hittills i hög grad skett på en tillfällig basis.
Det irländska ordförandeskapet arbetar för att framställa särskilda politiska riktlinjer för att stärka Europeiska unionens stöd för försvarare av mänskliga rättigheter.
Dessa riktlinjer kommer inom kort att läggas fram inför ministerrådet.
Låt mig åter gratulera föredraganden till hennes betänkande.
På rådets vägnar välkomnar ordförandeskapet detta samarbete med parlamentet med att ytterligare gå vidare med vår gemensamma sak för demokrati och mänskliga rättigheter.
Europeiska unionen grundas på respekt för mänskliga rättigheter, och detta är sant både vad gäller inrikesfrågor inom unionen, och det är lika sant vad gäller vår utrikespolitik.
