# ID: svediakorp-gov447805
# author: De Keyser (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 924
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Mitt betänkande behandlar fyra ämnen som jag vill göra en kort sammanfattning av.
Det första ämnet: resultaten under mandatperioden när det gäller mänskliga rättigheter.
Det är en blandad bild.
Naturligtvis välkomnas i betänkandet det samarbete som skapats med rådet, och tonvikt läggs vid det inflytande som parlamentet har kunnat utöva i kampen mot alla former av diskriminering och mot dödsstraffet samt till förmån för kvinnornas rättigheter och religions- och samvetsfrihet.
Emellertid beklagar jag att alltför många av dessa resolutioner fortfarande måste följas upp, och att dialogen om de mänskliga rättigheterna i vissa länder inte åstadkommit något konkret resultat.
Bara ett exempel: det tragiska fallet med Leyla Zana, som fick Sacharovpriset, där den fällande domen i dag bekräftades av den turkiska domstolen i ett orättfärdigt utslag.
Det kan kanske i framtiden visa sig nödvändigt att införa en särskild kontroll av de mänskliga rättigheterna i partnerskapet med landet i fråga, ett partnerskap där landets kultur respekteras, men där det finns särskilda mål och tidsskalor, så som nyligen inleddes i Bangladesh, och som kan vara möjligt i framtiden i Marocko och Vietnam.
Det andra ämnet: terrorismen.
I betänkandet fördöms entydigt alla former av terrorism.
Behovet av att organisera kampen mot detta gissel betonas.
Men det påpekas också att denna kamp måste föras inom gränserna för internationell och humanistisk lagstiftning.
I betänkandet hänvisas till kränkningar av denna lagstiftning, som på grund av de känslor av orätt och förtvivlan som de uppväcker kan skapa en ännu bördigare grogrund för terrorism.
Det tredje ämnet: reproduktiv hälsa.
Detta är ett föga känt hälsoområde.
Under förra seklet talades det naturligtvis om skamliga sjukdomar, och inom anatomin användes begreppet ” skamliga nerven ” för att beskriva den nerv som går genom genitalområdet.
Det som är skamligt i dag är inte denna nerv, utan det faktum att män och kvinnor i hela världen på 2000-talet fortfarande inte åtnjuter sexuell utbildning, tillgång till information och effektiva metoder för födelsekontroll, som gör det möjligt för dem att välja och planera in det antal barn de önskar få, och att förhindra sexuellt överförda sjukdomar och aids.
När man ser på den fruktansvärda spridningen av aids i Afrika, Asien, Östeuropa och till och med, som ni är medvetna om, i vissa av kandidatländerna vid portarna till unionen, är det tydligt att det behövs en brådskande reaktion.
Alla som på nära håll har upplevt, vilket jag själv har gjort, den sexuella förödelsen i flyktinglägren – kom ihåg att det nu finns 37 miljoner flyktingar i hela världen, av vilka 65 procent är kvinnor och unga flickor, att dessa kvinnor och flickor ofta våldtas, smittas med aids och tvingas sälja sina kroppar för mat, och att många av dem förlorar livet när de genomgår aborter på någon bakgata – alla de som upplevt detta inser – och här vädjar jag till Michael Gahler, som företräder Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna – att preventivmetoder är ett mycket viktigt instrument för överlevnad.
I kampen för reproduktiv hälsa slåss jag inte mot några religiösa ledare, vars rättigheter att leda sina trogna jag helt och fullt kan godta.
Jag slåss emot viss trångsynt politik, till exempel den som förs av president Bush, som genom att minska anslagen till programmet för reproduktiv hälsa, inbegripet födelsekontroll med hjälp av kondomer, kommer att döda tusentals människor.
Jag slåss i själva verket för rätten till liv och mänsklig värdighet.
Det fjärde ämnet: de funktionshindrade människornas rättigheter.
Dessa människor försöker leva fullvärdiga liv, och i unionens länder nonchalerar man, som vi vet, fortfarande deras rättigheter.
Vad skall man då säga om de funktionshindrade personernas utstötthet på andra sidan unionens gränser, deras marginalisering och ibland även instängningen av dem i institutioner under inhumana förhållanden?
Gruppen för europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, som företräds av Michael Gahler, har anklagat mig för att göra för mycket av detta ämne och göra det för detaljerat.
Är det en detalj, herr Gahler, att funktionshindrade personer utgör 10 procent av världens befolkning, och att denna proportion ökar alarmerande i utvecklingsländerna, under en ackumulerad effekt av fattigdom och väpnade konflikter?
En detalj, när PPE-DE-gruppen vill ta bort punkterna 71, 72, 73, 77, 78, 79 och 80?
Är rättigheten till utbildning, rörlighet och tillgänglighet och rätten att helt enkelt bilda familj blotta detaljer?
Är det en detalj att stödja program för vård av barn som lider av psykiska problem under konflikterna?
Är det en detalj när punkt 78 skall tas bort med ett enda pennstreck?
Detta är detaljer som utan tvekan kan begripas helt och fullt av personer med funktionshinder och av dem som försvarar dem.
Betänkandet karakteriseras av övertygelse, och avser inte att provocera.
Det visar på ett brett fält, det håller jag med om, av de mänskliga rättigheterna i hela världen.
Men det visar något som kan ge hopp åt en värld som slitits itu.
Jag vill inte sluta utan att ha tackat alla de grupper, bortsett från PPE-DE-gruppen, som har lämnat mig sitt stöd när jag lagt fram denna vision.
