# ID: svediakorp-gov447791
# author: Brok (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Patten!
Jag kan bekräfta det som sagts i de föregående inläggen, för detta är ett av de fall där man måste finna en jämvikt, där man kan säga att glaset är halvfullt eller halvtomt, och där man alltså med all rätt kan dra olika slutsatser, utan att man bör anklaga någon.
Jag anser i själva verket att det som John Walls Cushnahan i flera månader har berättat för kammaren, och det som uttrycks i hans resolution, är en välfunnen kritik som måste tas upp i dialogen med Pakistan.
Det är inget tvivel om att det inte finns några belägg för att landet har en välutvecklad demokrati, lagbestämmelser, att man iakttar de mänskliga rättigheterna eller kvinnornas rättigheter i den omfattning som man skulle förvänta sig på grundval av FN: s konvention om de mänskliga rättigheterna, som när allt kommer omkring är allmängiltig.
Av den anledningen är det förvisso rätt och riktigt att detta tredje generationens samarbetsavtal också skulle tillämpas på ett sådant sätt att rådet, kommissionen och parlamentet tillsammans kan övervaka hur arbetet fortskrider.
En annan möjlig modell är att kommissionen regelbundet rapporterar till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik samt till parlamentet om framsteg i dessa grundläggande frågor som rör mänsklig samexistens, vilket är rätt sätt att få processen att fortskrida, en process som också aviserats av Pakistans president.
Å andra sidan måste vi medge att framstegen kan ha varit otillfredsställande, men några har ändå gjorts.
Det måste i synnerhet stå klart för oss att Pakistan, i en av de största konflikterna som västvärlden har upplevt, definitivt står på samma sida som dem som bekämpar terrorismen, och om det skall existera ett samarbete i stället för en konfrontation så är Pakistans ställning av yttersta vikt i en konflikt som rör Irak och Afghanistan.
Vi är mycket väl medvetna om att det i denna vår union ofta har begåtts misstag, och man har intagit felaktiga ståndpunkter.
Vi vet att både Förenta staterna och Pakistan har intagit ståndpunkter när det gäller talibanerna som vi i dag skulle betrakta som mindre välbetänkta, men vi måste ändå inse att det skulle ha varit omöjligt att nå några framsteg i efterdyningarna av den 11 september utan hjälp från sådana länder som Afghanistan och andra länder, varav Pakistan är ett.
Därför anser jag att det är nödvändigt med en ratificering.
Vi måste göra det möjligt för rådet att fatta ett beslut och för kommissionen att utnyttja sina instrument på lämpligt sätt, men där måste vi alltid ta de ståndpunkter som uttrycktes i Cushnahanresolutionen som utgångspunkt, så att det kan ske en verklig utveckling och verkliga framsteg inom detta område.
I slutet av sitt tal sade kommissionär Patten att han på det hela taget förespråkade att man skulle rekommendera detta avtal.
Jag anser att detta ” på det hela taget ” nu måste omprövas under loppet av månader och år, om den resolution som syftar till framsteg, och som jag hoppas att vi kommer att anta, även i fortsättningen skall kunna rättfärdigas.
Låt mig än en gång inbjuda rådet och kommissionen till att samarbeta med parlamentet på detta gemensamma projekt, detta modellprojekt som syftar till att förbättra förbindelserna, och samtidigt syftar till framgång för de mänskliga rättigheterna.
